Interoperabel data- och informationsförsörjning

Innehållsförteckning

Inledning

Rapporten Förstudie: Interoperabel data- och informationsförsörjning mellan samhällssektorer för omdömesgilla beslutsstöd är en förstudie som syftar till att bidra med underlag till Trafikverkets kommande FOI-plan 2023-2028 inom det tematiska området ”nästa generations beslutsstöd”, där ändamålet är att övergripande beskriva problemområdet och inrikta kommande forskningsprojekt som söker finansiering av Trafikverket till relevanta ansökningar med hög nyttiggörande potential.

Bakgrund

Varje samhällssektor är en egen kunskapsdomän och system bestående av informationssilor, fragmenterade processer och leveranser, regleringar, lagar, kultur med mera, där tillgången till enhetlig standardiserad och strukturerad data är en bristvara. Detta skapar komplexa beroenden och inlåsningar som medför stora hinder för en datadriven utveckling inom och mellan samhällssektorer. Tidigare forskningsprojekt, FOI: metod för samverkan och externt värdeskapande öppna data identifierade betydande problem att uppnå interoperabilitet inom transportsektorn. Projektet intervjuade ett halvt dussin avtalskunder till Trafikverket inom tågtrafiken som bland annat beskrev en verklighet där informationsutbytet för koordinering av trafikavvikelser skedde manuellt, och där användare kopierade information från ett system till ett annat, skickade e-post, samt använde telefonkontakt för att koordinera ersättningstrafik och prognostisera när planerad trafik kunde återupptas. Intervjuerna genomfördes 2016 och lite verkar ha förändrats med tanke på dagens fragmenterade systemstöd och bristande harmonisering av data och informationsförsörjning för att analysera delar av transportsystemet, såsom trafikprognoser, underhållsstatus, kapacitetsberäkning, med mera, som består av ett 20-tal system och program för att skapa aktuella lägesbilder av specifika järnvägssträckningar. Liknande utmaningar existerar inom andra samhällssektorer, vilket skapar ytterligare dimensioner till utmaningen att lösa vidareutnyttjande av data, information och domänkunskapsutbyte mellan samhällssektorer.

Dagens manuella datahantering med en uppsjö av fragmenterade systemstöd och datakällor utgör hinder för realtidsbaserade lägesbilder och nyttjande av framväxande digital teknologi som AI, digitala tvillingar, 3D-visualisering och liknande verktyg som behöver strukturerad data, baserat på mänsklig kunskap och erfarenhet för att skapa insiktsfulla prognoser och beslutsstöd. Detta är avgörande för att exempelvis nyttja AI-teknologi bortom enklare mönsterigenkänning av ostrukturerade datamängder för att automatisera elementära databehandlingsrutiner. Om sömlöst vidareutnyttjande av data och information enbart varit ett tekniskt problem hade dessa hinder och barriärer troligen varit åtgärdade eftersom förmågan att tillämpa liknande teknologier redan existerar. Detta tyder på att problemområdet behöver utforskas från flera olika perspektiv som exempelvis beaktar teorier om komplexa system, mänsklig kognitiv begränsning, systematisk hantering av kunskap, etik, lagar och värderingar mellan människa och maskin för att skapa tilltro och möjliggöra omdömesgill digital samhällsutveckling.

Problembeskrivning

Dagens fragmenterade och silobaserade systemstöd inom traditionella verksamheter och sektorer utgör utmaningar för att skapa sömlöst vidareutnyttjande av data, information och kunskapsöverföring mellan samhällssektorer som är en förutsättning för en datadriven utveckling grundad på mänsklig erfarenhet och demokratiska principer. Sömlös data- och informationsförsörjning samt domänkunskapsutbyte mellan samhällssektorer är betydelsefullt för att korrelera och kombinera dataströmmar för att skapa underlag för att fatta omdömesgilla och skyndsamma beslut om en ombytlig mångfacetterad socioteknisk samhällsutveckling där transportsystemet är en integrerad del. Förstudien ämnar skapa en övergripande tematisk indelning över dessa utmaningar och hur de är sammanlänkade för att ge förslag på åtgärder och problemområden som behöver beforskas inom temat “nästa generations beslutsstöd”.

Tematisk indelning av problemområdet

Digital transformation och kunskapshantering

Sammanfattning av artikeln “Knowledge Management in the Fourth Industrial Revolution” – Fakhar m.fl. 2021

Fakhar med flera (2021)1 klargör att automatisering och digitalisering av kunskapshantering inom verksamheter är en central del för att möjliggöra industri 4.0 och bygger på en genomgång av 90 forskningsartiklar över en femårsperiod (2014–2019) som berör nyckelorden industri 4.0 (industry 4.0) och kunskapshantering (knowledge management). Författarna har identifierat ett gap i litteraturen som behöver beforskas och utvecklas beroende på den exponentiella mängden ostrukturerade data nästa paradigm av industrialisering medför, vilket kommer överväldiga dagens informationssystem. Detta kommer starkt begränsa nyttoeffekterna av framväxande teknologi inom industrin och behovet av kunskapsutbyte mellan maskin-maskin och maskin-människa som behövs för att skapa självreglerande och automatiserade system för att exempelvis presentera och uppmärksamma människorna i systemet om betydelsefull information som behövs i beslutsfattandet. Därför anser författarna att mer forskning och utveckling behövs för att lösa utmaningar med att möjliggöra interoperabilitet för vidareutnyttjande av data och information, och sömlös överföring av explicit kunskap som relativt enkelt kan lagras, överföras och förmedlas; samt implicit kunskap – exempelvis att lära sig ett språk, spela ett instrument eller magkänsla grundad i erfarenhet, intuition och vishet, som är svåra att lagra, förmedla och överföra. Detta är grundläggande för att länka samman industrier (maskin till maskin) och samhälle (maskin till människa) för att skapa intelligent automatisering, förstärkta verkligheter (augmented reality), självreglerande system med mera. Litteraturgenomgången presenterar sex kluster som berör teknologi och kunskapshantering som behöver utvecklas för att realisera nyttoeffekterna industri 4.0. utlovar.

Studien genomförde en bibliometrisk analys av nyckelord i litteraturgenomgången, där varje punkt i bild 1 nedan representerar nyckelord som återkommer i minst två olika artiklar. Färgen på de större bubblorna representerar vilket kluster dessa tillhör. Avståndet mellan nyckelorden motsvarar frekvensen av deras samtidiga förekomst.

Bild 1.
  • Grönt kluster: består av cyberfysiska (cyber-physical) system samt övervaknings- och felhanteringssystem (condition monitoring). Cyberfysiska system är en integration av fysiska processer och inbyggda datorsystem som fungerar som en helhet genom kommunikation, beräkning och interaktion mellan den fysiska och virtuella världen. Exempel på cyberfysiska system är självkörande bilar, robotkirurgi, intelligenta byggnader och elnät med mera. Felhantering och övervakning (condition monitoring) av cyberfysiska system behöver göras proaktivt med hjälp av predicering i realtid för att lösa problem innan de uppstår i maskiner och processer för att motverka ineffektivitet och stopp av produktion. Detta kräver intelligent automatiserad övervakning för att hantera stora datamängder som komplexa system genererar, som tillsammans med exempelvis interaktiv teknologi och algoritmer kan bistå och presentera relevant information till rätt beslutsfattare vid rätt tidpunkt. Från ett kunskapshanteringsperspektiv behövs forskning för att utveckla och förbättra övervakningssystem, lagra kunskap i digitalt format och standarder för att kumulativt bygga och överföra kunskap inom och mellan cyberfysiska system.
  • Turkost kluster: Digitala processer behövs för att utvinna kunskap ur stora ostrukturerade datamängder genom kodifiering, personifiering och representation för att bättre tolka och tyda Big Data. Big Data består av ostrukturerade data som i sig kan vara värdefullt genom att tillämpa mönsterigenkänning teknologi. Däremot belyser artikelförfattarna (Fakhar mf.l 2021) vikten med att applicera digitala processer för att utvinna kunskap ur stora ostrukturerade datamängder genom kodifiering, personifiering och representation för att bättre tolka och tyda data. Detta är inte bara betydelsefullt för utvinning av kunskap utan kan också bidra till att stödja verksamhetens innovationsarbete. Flera av de artiklar som studien refererar till använder semantisk teknologi för att berika och kodifiera ostrukturerade data med information och koppla det till verksamhetsbegrepp och processer. Bland annat belyser studien möjligheten att skapa verksamhetsmodeller och ontologier baserade på semantisk teknologi för att deduktivt utvinna kunskap från både historiska och aktuella mängder ostrukturerade data. Från ett kunskapshanteringsperspektiv åskådliggör studien behovet av vidare forskning av metoder och processer för att fånga, tillämpa och skapa ny kunskap ur ostrukturerade datamängder för att uppnå konkurrensfördelar.
  • Purpur kluster: utgörs av intelligenta fabriker (smart factory) där forskningsartiklar om digital och hållbar produktion och digitala tvillingar ingår. Intelligenta fabriker är inte begränsade till automatisering med robotar i vanliga produktionskedjor, utan refererar till den potential som uppstår när cyberfysiska system kopplas ihop med informationsteknologi för att möjliggöra snabba produktion- och designförändringar (engineering-reengineering). Exempelvis kan produktion- och designförändringar påverkas av förändring i kundefterfrågan, optimeringsbehov av försörjningskedjor, förändring av regler/praxis som påverkar självreglerande system, återanvändning och recirkulering av fysiska resurser, med mera. Digitala tvillingar är den tydligaste realiseringen av konceptet intelligent fabrik, i form av en virtuell presentation av fysiska produktionskedjor och resurser mellan underliggande fysiska och digitala system. Digitala tvillingar är en virtuell kopia av produktionskedjans alla delar, där användaren (ingenjörer) kan modellera och designa om hela eller delar av produktionen som simulering eller i verkligheten. Tillämpning av intelligenta fabriker i form av digitala tvillingar kan möjliggöra skapandet av ny kunskap kring produktionskedjor för att uppnå effektivitet, koordinering av processer, säkerhet, användarvänlighet, skalbarhet med mera och är områden som behöver utvecklas. Från ett kunskapshanteringsperspektiv belyser studien behovet av forskning för att integrera affärsmodeller i kontexten av intelligenta fabriker.
  • Gult kluster: representerar sakernas internet (Internet of Things) som kopplar ihop smarta enheter, sensorer, inbyggda system, maskininlärning med mera. Sakernas internet är en central del av arkitekturen för industri 4.0. som bland annat innefattar Big Data, intelligenta fabriker, cyberfysiska system och det sömlöst vidareutnyttjande av data och information. Sakernas internet bygger på teknologi där varje uppkopplad sak och objekt behöver en unik identifierare och semantisk betydelse för att tolkas och tydas över bransch, organisations- och landsgränser. För att möjliggöra mer komplexa kunskapsflöden belyser studien (Fakhar mf.l 2021) betydelsen av mer innovativa tillämpningar av teknologin för digital kunskapshantering inom och mellan organisationer. Detta för att sakernas internet är den mest betydelsefulla teknologin för att möjliggöra kunskapshanteringsprocesser och system genom att sammanlänka alla uppkopplade saker och ting som innefattar lagring, bearbetning, analysering, visualisering av data, information och hur det kan vidareutnyttjas mellan samarbetspartners. Sakernas internet bygger vidare på teknologi som ligger till grund för den decentraliserade webben och studien lyfter att forskning och utveckling om att web of things/objects är viktigt för att möjliggöra interoperabilitet med hjälp av semantisk teknologi. Studien visar på behovet att vidareutveckla öppna standarder för att möjliggöra automatisk integrering av mikrotjänster, samt plattformar som hanterar och vidareförmedlar data från sakernas internet. Detta för att råda bot på dagens manuella integrering av data och informationssystem som till stor del bygger på informella adhoc baserade standarder som omöjliggör vidareutnyttjande av data, information och kunskapsöverföring. Studien föreslår mer forskning inom öppen innovation för att driva teknologi, arkitektur och standarder kopplat till sakernas internet.         
  • Rött kluster: består av dels adaptiva och sammankopplade värdekedjor, dels för att möjliggöra hanteringen av en komplex global marknad och dels digital transformation för att stärka innovationsförmågan. Studien föreslår forskning som utreder frågan om hur kunskapshantering inom verksamheten kan stödja möjliggörandet av strategisk flexibilitet och affärsmodellsinnovation.
  • Blått kluster: berör artiklar om produktionsprocesser och modellering som med hjälp av förstärkt verklighet (augmented reality) och återkopplingssystem för att förbättra beslutsstöd. Detta för att exempelvis operatörer kan flytta fokus från behandling av data och information till beslut, med hjälp av bättre interaktion med processystem. Förslag på forskningsområden är utvecklingen av processmodelleringsspråk för att integrera processystem med kunskapshanteringssystem.

Som en del av analysen kombinerade författarna fem kunskapshanteringsprocesser kopplade till de olika klustren för att svara på frågan om hur teknologiutvecklingen kommer påverka kunskapshantering i framtiden. Första processen är kunskapsinhämtande-kunskapsförvärv av explicit och implicit kunskap. Denna process förekommer i turkost och purpur kluster. Teknologin som tas upp i litteraturen kopplat till denna kunskapsprocess är digitala tvillingar, semantisk webbteknologi och språkregelstandarder, som exempelvis OWL (Web Ontology Language).

Den andra processen är kunskapdokumentering, vilket relaterar till lagring, behörighet och tillgång av kunskap i verksamhetssystem. Teknologi och metodologi som tas upp i litteraturen berör digital transformation för att möjliggöra vidareutnyttjande av kunskap i verksamheten och cyberfysiska system, vilket berör det röda och gröna klustret. Den tredje processen är överföring och utbyte av explicit och implicit kunskap mellan medarbetare inom och mellan organisationer. Denna process förekom i 66 procent av artiklarna i litteraturgenomgång och berörde alla kluster för att möjliggöra kunskapsöverföring. Den fjärde processen utgörs av kunskapsskapande processer som innefattar aktiviteter som stödjer utveckling av ny explicit och implicit kunskap inom organisationen. Ungefär hälften av alla artiklar berörde processen inom övervakning- och felhanteringssystem i grönt kluster och processmodellering av produktionskedjor i purpur klustret. Femte och sista processen är kunskapstillämpning, det vill säga utvinning av praktisk nytta från tidigare kunskapshanteringsprocesser i verksamheten. Denna aktivitet återkom endast i 16 procent av artiklarna och fokuserade på användarbaserad innovation och tillämpning inom turkost kluster – Big Data.

Avslutningsvis klargör författarna hur deras resultat av litteraturgenomgången påverkar verksamheters framtida konkurrenskraft. Detta är några exempel på områden som behöver beforskas och utvecklas enligt studien:

  • Bättre kunskap och systemstöd för att tillhandahålla rätt information vid rätt tillfälle i beslutsprocessen
  • Delaktighet i öppna innovationsprocesser för utbyte av kunskap och information inom och mellan verksamheter vilket kan stimulera tillämpning av framväxande teknologi och innovation
  • Processmodelleringsspråk för att hantera komplexa processmodeller inom produktionskedjor för att möjliggöra kontinuerlig utveckling och förbättring mellan modell och verklighet
  • Språkregelstandarder; Web Ontology Language (OWL) och liknande standarder som möjliggör skapande av ontologier och taxonomier för att beskriva verksamhetskunskap och begreppsmodeller i digitalt format.

Sammanfattning av artikeln ”Digital Transformation and Innovation Management” – Appio m.fl 2021

Appio med flera andra författare (2021)2 belyser i sin redaktionella forskningsartikel (editorial edition) de invecklade relationerna mellan digital transformation, innovation och vad som drivit den digitala utvecklingen det senaste decenniet. Artikeln presenterar resultatet uppdelat på tre nivåer: makro, meso och mikro för hur framväxande teknologier, digital innovation, affärsmodellsutveckling, digital entreprenörskap med mera möjliggjort digital transformation och innovation.

På makronivå belyser författarna behovet att verksamheter positionerar sig, deltar i det digitala ekosystemet för kollaborativt samarbete över sektorer och länsgränser i syfte att skapa mervärde för slutanvändare och möjliggör konkurrenskraft. Delaktighet i digitala ekosystem bygger meritokrati, tillit, gemensam kultur och målsättning genom att öppet dela resurser, idéer och kunskap. Det skiljer sig mot föregående paradigm av partnerskap som styrdes av kontraktuella strategiska allianser, och förlitade sig på avtal för att reglera, skydda resurser och idéer inom samarbetet.

På mesonivå ligger fokus på hur verksamheter strukturerar resurser, strukturer och förmågor för att möjliggöra kollaborativt samarbete och samskapande (co-creation) med aktörer i det digitala ekosystemet för att arbeta i varandras processer, utbyta data och kunskap för att samproducera produkter och tjänster. Forskningslitteraturen benämner denna struktur som formbar organisationsdesign vilket kortfattat syftar till förmågan att strukturera om och harmonisera verksamhetens resurser och strukturer för att samarbeta med en mångfald av aktörer för att skapa mervärde på en turbulent digital marknad.

På mikronivå är fokus på person- och gruppnivå inom verksamheter och hur man organiserar och fortbildar personal för att balansera mellan att profitera på existerande digitaliseringsförmåga eller exploatera framväxande digital teknologi för att bygga nya förmågor och avvika från befintlig affärsmodell. Detta möjliggör att verksamheter som genomgått en digitaliseringstransformation kan arbeta med digital transformation och förflytta fokus till att möjliggöra strategisk flexibilitet och kontinuerligt arbeta med affärsmodellsinnovation.

Vad redaktionella forskningsartikeln belyser för alla tre nivåer är att forskningen behöver identifiera och förtydliga hur bestående mervärden kan uppnås på längre sikt via kollaborativa samarbeten mellan en heterogen aktörsgrupp som består av allt från enskilda personer, SME:er, institutioner, verksamheter över sektorer och landsgränser.

Interoperable Europe – europeiska kommissionens regelverk för tvärsektoriell interoperabilitet mellan offentlig, privat och social sektor

Interoperable Europe är en central del EU:s digitala strategi för att säkerställa sömlöst tvärsektoriell datautbyte mellan offentlig, privat och social sektor inom och mellan medlemsländer för att tillgängliggöra medborgarcentrerade digitala tjänster och effektiv förvaltning. Akten för ett interoperabelt Europa är under utveckling och bygger vidare på programmet ISA² som avsluades 2022 och europeiska interoperabilitet ramverket (European Interoperability Framework – EIF) som kommissionen driver för att möjliggöra eGovernment och digital förvaltning. Tillsammans med unionens öppen källkod strategi utgör betydelsefulla komponenter i Europakommissionens målsättning att skapa europeisk digital självständighet.

En intervju med chefen för DG DIGIT (Kommissionens direktorat för informationsteknologi) Leontina Sandu, belyser hon EU:s målsättning för att möjliggöra integrerade digitala tjänster som består av interoperabla byggblock och dataset som kan kombineras för att möjliggöra olika typer av medborgartjänster och digitalt transformera EU. Sandu påpekar att interoperabilitet är svårt och därför behövs det gemensamma insatser inom forskning och tillämpning för att göra det tillgängligt och visa på nyttan genom att visa på flera konkreta exempel.

Thus, interoperability is needed to connect organisations, to make legislation digital-ready and last but not least – to create an ecosystem of integrated digital public services. Such an ecosystem is the basis for digital government and digital transformation.

Leontina Sandu

Den europeiska interoperabilitetsakten hoppas hon skall bli regulatorisk för att realisera kommissionens vision tillsammans med medlemsstaterna för att implementera och utveckla regelverket, där ansvariga digitaliseringsmyndigheter i varje land skall kunna vara med och påverka och utforma policys för att möjliggöra innovation och synergier mellan offentlig, privat och social sektor.

Sandu påpekar att Interoperable Europe inte är något toppstyrt regelverk utan hon uppmanar myndigheter och offentlig sektor att vara med att forma de verktyg och standarder som behövs inom olika sektorer för att möjliggöra interoperabilitet och integrerade digitala tjänster. Förutom regelverk kommer akten även inkludera sandboxmiljöer för innovation och experimentell utveckling. Hon uppskattar att integrerade digitala tjänster kan spara upp till 25 procent i tid för medborgare i interaktionen med myndigheter och offentlig sektor, och en kostnadsbesparing av 0,4 procent av BNP på nationell nivå.

Tidigare FOI med koppling till förstudien

Tidigare FOI projektet metod för samverkan och värdeskapande öppna data syftade till att synliggöra mekanismer som ger upphov till mervärde i data- och informationsutbytet mellan Trafikverket och samarbetspartners. Projektet innefattar en studie där tågoperatörer och kollektivtrafikbolag som benämns avtalskunder, ger sitt perspektiv på värdeskapande mekanismer i sitt strategiska samarbete med Trafikverket. Studien genomförde tolv intervjuer hösten 2016 och många av de utmaningar som respondenterna ger uttryck för i samarbetet med Trafikverket är fortfarande aktuella och relevanta för temat ”nästa generations beslutsstöd”. Frågeställningen var att undersöka avtalskunders perspektiv på Trafikverkets förmåga att skapa mervärde inom partnerskapet och hur detta eventuellt påverkar andra typer av samarbete vid nyttjande av datatjänster. Studien presenterade tre globala värdeskapande mekanismer, interoperabilitet, kongruenta strukturer och synergiskapande förmågor. Nedan följer en kort redogörelse av mekanismerna och kopplingar till temat ”nästa generations beslutsstöd”. Kopplingen till andra studier som presenteras i rapporten är inte vetenskaplig utan visar på beröringspunkter mellan studier.

Interoperabilitet

Interoperabilitet återspeglar behovet av IT-infrastruktur som gör det möjligt att dela, kombinera och vidareutnyttja digitala resurser på ett standardiserat tillvägagångssätt. Interoperabilitet innefattar en flexibel IT-infrastruktur som gör det möjligt att sömlöst utbyta och kombinera digitala resurser mellan samarbetspartners utan anpassning. Avtalskunder beskriver en brist på interoperabilitet i form av att IT-infrastrukturen och IT-stödet som används inom samarbetet är fragmenterat. Detta utgör hinder vid exempelvis trafikavvikelser eftersom utbytet av information sker manuellt, där trafiksamordnare måste kopiera information mellan IT-stödsystem, samt ringa och använda e-post och chattkanaler för att koordinera ersättningstrafik. Avtalskunder efterfrågar bland annat självförklarande digitala resurser för att underlätta vidareutnyttjande av data och information så systemstöd kan tolka och tyda data på ett enhetligt sätt för att exempelvis skapa en gemensam lägesbild vid trafikavvikelser. Den manuella hantering och tolkning av information mellan systemen som görs idag tar tid och är föremål för den mänskliga faktorn när många saker sker samtidigt. Självförklarande digitala resurser kopplar an till artikeln av Fakhar med flera (2021) om att utforska hur språkregelstandarder som Web Ontology Language (OWL) och liknande standarder kan användas för att möjliggöra ontologier och taxonomier för att beskriva verksamhetskunskap och begreppsmodeller i digitala format.

… vi får lägga väldigt mycket tid för att manuellt tyda vad vissa objekt betyder eftersom data inte är strukturerat på samma sätt vilket gör att det kan tolkas på olika sätt i olika system.

Avtalskund

Flera av avtalskunderna ser digitala resurser kopplade till järnvägsinfrastrukturen som en del av ett större transportsystem. För att få bättre utväxling av investeringar i fysisk infrastruktur menar respondenterna att det behövs ett digitalt lager som skapar bättre förståelse för alla inblandade parter om exempelvis underhållsstatus, utnyttjandegrad och flaskhalsar. Litteraturgenomgången av Fakhar med flera (2021) lyfter behovet av forskning och utveckling av digital hållbar produktion och digitala tvillingar för att möjliggöra en virtuell presentation av fysiska produktionskedjor som innehåller fysiska och digitala system. Detta i syfte att realisera tillämpning av intelligenta fabriker och möjliggöra skapande av ny kunskap kring produktionskedjor för att uppnå effektivitet, koordinering av processer, säkerhet, användarvänlighet, skalbarhet med mera.

… för att få utväxling för investeringarna i metallen och betongen vi gräver ner så behöver vi också lägga på det här lagret ovanpå.

Avtalskund

Interoperabilitet är ett globalt tema bestående av två underliggande organiserande teman Interoperabla digital resurser, och Harmoniserat systemstöd. Bild 2 nedan visar globala teman med prefixet [G], organiserande med [O] och grundläggande med [B] (basic) som innehåller citat från avtalskunder.

Bild 2. Interoperabilitet

Kongruenta strukturer

Kongruenta Strukturer syftar på hur väl verksamheten är organiserad för att samarbeta och skapa mervärde i samarbete med andra aktörer. Mekanismen avser hur väl anpassade verksamhetensstrukturerna är för att samarbete med olika typer av aktörer för att snabbt och effektivt genomföra beslutsprocesser, förändringsprojekt, samt absorbera och överföra kunskap mellan parterna. En struktur som identifierats i studien är behovet av systematisk och transparent informationshantering för beslutsfattandet inom partnerskapet. Problemet som tas upp är bland annat att generella informationskanaler såsom e-post, chatt och telefon används i stor utsträckning, vilket resulterar i att information blir ostrukturerad och svår att återanvända för olika ändamål. Avtalskunder efterfrågar bättre strukturer för scenario- och behovsbaserat informationsutbyte eftersom dagens systemstöd bidrar till ett informationsöverflöd vilket försvårar koordinationen av trafikavvikelser då all information sprids till alla aktörer oavsett om det är relevant för deras situation eller inte. Problemet med informationsöverflöd och stora mängder ostrukturerade data (Big Data) är något som Fakhar med flera (2021) presenterar som imperativt för att realisera nyttoeffekter som utlovas med industri 4.0. Avtalskunderna i studien upplever denna problematik i sitt dagliga arbete med informationssilor och systemstöd som inte kan vidareutnyttja data och information mellan varandra.

Ett annat perspektiv på systematisering av interaktion och kommunikation är att ta vara på feedback från partners och användare på ett mer strukturerat sätt för att arbeta med kontinuerligt kvalitetshöjande åtgärder. Avtalskunder efterfrågar ett strukturerat arbetssätt för att tillvarata återkoppling från samarbetspartners för att höja kvaliteten på informationstjänsterna. Återkoppling och feedback är också betydelsefullt för systematisering av övervakning och felhanteringsövervakning (condition monitoring) som tas upp i Fakhar med fleras artikel (2021) av cyberfysiska system. Detta är betydelsefullt för att proaktivt reducera fel med hjälp av predicering i realtid för att lösa problem innan de uppstår i maskiner och processer för att motverka ineffektivitet och stopp av produktion.

… feedback på data gör att kvaliteten höjs och vi får också fler smarta förslag på lösningar som kommer kunderna till nytta.

Avtalskund

Kongruenta strukturer är ett globalt tema bestående av tre underliggande organiserande teman: Formalisering av partnerskap, Strukturer för informationshantering och Mötesforum för kunskapsöverföring. Bild 3 visar globala teman med prefixet [G], organiserande med [O] och grundläggande med [B] (basic) som innehåller citat från avtalskunder.

Bild 3. Kongruenta strukturer

Synergiskapande förmågor

Synergiskapande förmågor belyser behovet av god insikt i samarbetspartners verksamheter för att förena gemensamma mål och nyttja varandras resurser på ett sätt som ger upphov till synergier. Parten som leder och koordinerar samarbetet behöver bland annat besitta förmågan att förutse kommande behov inom samarbetet. För detta krävs kontinuerlig uppdatering av parternas behov och målbild, och beskrivs av avtalskunder som ”fingertoppskänsla”. Exempelvis refererar avtalskunder till ett stort förändringsprojekt inom kapacitetsplanering, som enligt den ursprungliga kravspecifikationen skulle leda till att viktiga processer och integrationer skulle sluta fungera. Tack vare avtalskunders krav på delaktighet i projektet skapades en fördjupad insikt av varandras behov och målbilder, vilket i sin tur möjliggjorde ömsesidiga mervärden genom att interna och gränsöverskridande processer kunde skärskådas och harmoniseras mellan parterna.

Förmåga att skapa synergier innefattar insikt i samarbetspartners behov och utmaningar för att genomföra förändringsarbete som leder till ömsesidiga mervärden tack vare samstämmiga mål och problembilder. Detta ställer krav på upparbetade förmågor att kontinuerligt vara uppdaterad och förutse kommande behov för att proaktivt arbeta med att upprätthålla ett värdeskapande partnerskap. Att hitta gemensamma nyttor och utveckla kunskap om varandras verksamheter beskrivs av flera avtalskunder som centralt för att utveckla branschsamarbetet. Samtidigt måste nya initiativ se till att beskriva vilka fördelar olika samarbetspartners kan förvänta sig av förändringsarbeten.

Då vill man så tidigt som möjligt se vilka förutsättningar vi har, att faktiskt hitta någonting som båda parter kan dra nytta av.

Avtalskund

För att möjliggöra synergier ser avtalskunder också behovet att utnyttja egenskaper som ny teknologi erbjuder och tillämpa nya tankemönster i branschen för att hålla jämna steg med den digitala utvecklingen. Detta genom att utnyttja och tillämpa teknologier för att uppnå verksamhetsmål. För att skapa liknande förmågor förespråkas att man inom samarbetet börjar laborera och utforska möjligheterna med ny teknologi i mindre skala, för att i ett senare skede tillämpa teknologierna när verksamheten är mogen.

Vi kan börja med någonting litet … som blir en positiv spin-off och då våga ta ett större steg …

Avtalskund

Synergiskapande förmågor är ett globalt tema bestående av två underliggande organiserande teman: Samordning av mål och problembild och Teknologiska paradigm och värdenätverk. Bild 4 (nedan) visar globala teman med prefixet [G], organiserande med [O] och grundläggande med [B] (basic) som innehåller citat från avtalskunder.

Bild 4. Synergiskapande förmågor.

Sammanfattning

Genomgång av forskningslitteratur (Fakhar m.fl., 2021) som berör industri 4.0 och kunskapshantering (knowledge management) identifierar sex olika teman av teknologiska koncept där kunskapshantering behöver utvecklas för att möjliggöra mervärde och digitalt transformera industrin. Litteraturgenomgången har paralleller till FOI studien – Metod för samverkan och värdeskapande öppna data (2016), som visar på mekanismer som har inverkan på Trafikverkets förmåga att tillhandahålla värdeskapande datatjänster för avtalskunder. Studien identifierar tre övergripande mekanismer: interoperabilitet, kongruenta strukturer och synergiskapande effekter, som inverkar på avtalskunder inom tåg och kollektivtrafiken, och som är beroende av Trafikverkets datatjänster för att bedriva sin verksamhet. Mekanismerna i studien har implikationer på temat ”nästa generations beslutsstöd”, då det är liknande förmågor och strukturer som behövs för att sömlöst möjliggöra utbyte av data, information och kunskapsöverföring med andra samarbetspartners till Trafikverket.

Den redaktionella forskningsartikeln Digital Transformation and Innovation Management av Appio med flera (2021) belyser också betydelsen av strukturer och förmågan att hantera innovationsprocesser, samt utbytet av kunskap och idéer över organisationsgränserna för att möjliggöra digital transformation. Artikeln har kopplingar till förstudien ”Inkluderande digital samhällsutveckling och delaktighet i öppna innovationsprocesser” som belyser Trafikverkets och transportsystemets behov att vara delaktiga i kollaborativa samarbeten med andra aktörer i det digitala ekosystemet. Detta i syfte att ta del av de synergieffekter som uppstår i liknande partnerskap där flera aktörer från olika branscher säkerställer anpassningsbarhet, kvalité, säkerhet och interoperabilitet vid utveckling av mjukvara och digital infrastruktur3. Förstudiens genomgång av forskningslitteraturen för en enhetlig beskrivning av digital transformation belyser behovet av egna digitaliseringsförmågor, formbara organisationsstrukturer och värdefulla digitala resurser för att delta i distribuerade innovationsprocesser för att målmedvetet styra kunskapsflöden över organisationsgränserna.

Mötet för presentationen av bidrag till temat ”nästa generations beslutsstöd” för kommande FOI plan, målade talare och deltagare upp en likartad bild av betydelsen av digitaliserings- och digital transformation för att vidareutnyttja data, information och kunskapsöverföring mellan forskningsområden, utveckling inom stadsplanering, mobilitet, samhällsutveckling, åtgärdsvalsstudier, innovationsresor med mera.

Studien Interoperabel data- och informationsförsörjning mellan samhällssektorer för omdömesgilla beslutsstöd, ser behovet av mer aktionsforskning – kombination av forskning och utveckling, för att laborera, utbyta idéer och kollaborativt samarbeta med en mer heterogen aktörsgrupp inom och utanför transportsystemet för att hitta lösningar på samhällsutmaningar. Där det är betydelsefullt att harmonisera målsättning och initiativ för att möjliggöra vidareutnyttjande av data och information, digital kunskapshantering baserat på öppna standarder och demokratiska principer i samarbete med andra sektorer och nationer inom EU. Vidare tematisk indelning av utmaningar och konkreta förslag på lösningar är svåra att föreslå utifrån det generella temat ”nästa generations beslutsstöd” utan att vidare specificera vad temat innefattar och definiera problemområdet. Däremot lyfter denna studie, på ett mer övergripande plan nödvändigheten att skyndsamt genomföra digitalisering och digital transformation för att samarbeta med övriga samhällssektorer och branscher som redan har eller är på väg att transformeras om Trafikverket och transportsystemet skall vara delaktiga i den digitala utvecklingen. Detta eftersom ingen bransch är immun mot det externa sociotekniska förändringstryck som digital disruption samt uppkomst och spridning av ny digital teknologi medför.

Diskussion och Sammanfattning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Diskussion

Diskussionsdelen är en syntetisering av resultat från de olika delmålen som ingick i projektet. För en mer övergripande motiv och slutsats rekommenderas stycket sammanfattning. Diskussionsdelen nedför argumenterar varför digitala ekosystem och formbar organisationsdesign kopplat till delaktighet i öppna innovationsekosystem är betydelsefull för att genomföra digital transformation.

Förstudiens litteraturgenomgång av digitalisering och digital transformation åskådliggör att förmågan att kontinuerligt avläsa, fånga och omforma-transformera verksamhetens resurser med digital teknologi till tillgångar bygger i huvudsak på två mekanismer, delaktighet i det digitala ekosystemet och formbar organisationsdesign. Delaktighet bygger på förmågan att identifiera partnerskap, kollaborativt samarbete och samskapande (co-create) med olika typer av aktörer, från enskilda individer till stora techbolag i det digitala ekosystemet. Detta ställer krav på förmågan att samarbeta över organisationsgränser för att utbyta kunskap och idéer som kan ge upphov till innovation och synergier när en heterogen grupp aktörer kollaborativt samarbetar för att lösa gemensamma utmaningar. Livskraftiga öppen källkodsprojekt är konkreta exempel på öppna innovationsekosystem som bygger på meritokrati, tillit, inkluderande kultur och transparens för att gemensamt lösa problem och utveckla digital infrastruktur och systemstöd. Digitala aktörer (born digital) besitter förmågan att identifiera och kollaborativt samarbeta i öppna innovationsekosystem utan avtalsstyrda relationer. De besitter även förmågan att skyndsamt anpassa strukturer och omforma digitala resurser med öppen digital teknologi till tillgångar för att hålla sig konkurrenskraftiga i det digitala ekosystemet. Detta utgör hinder för traditionella verksamheter eftersom dessa behöver genomgå en radikal förändring då de är kulturellt och strukturellt anpassade för avtalsstyrda samarbeten med en homogen aktörsgrupp i tydligt definierade värdekedjor.

Formbar organisationsdesign utgöras av förmåga att strukturera om verksamheten för att samarbeta med en mångfald av aktörer för att skapa mervärde till slutanvändare och möta konkurrens från en föränderlig digital marknad. Detta innebär ett helt nytt perspektiv på organisationsförändring som inte längre styrs av interna behov utan där förändringstrycket kommer utifrån, exempelvis från slutanvändarnas förväntningar, digitala trender, nationella regleringar, konkurrens från digitala aktörer från olika branscher med mera. Hinder för att uppnå formbar organisationsdesign är bland annat rigida-hierarkiska verksamhetsstrukturer, långsamma beslutsprocesser, vattenfallsbaserade processer/leveranser, bristande digital ledarskapsförmåga, dåligt integrerat informationssystem horisontellt i verksamheten.

Fallstudien om Göteborgs Universitetsbibliotek (GUB) visar exempel på offentlig verksamhet som genomgått delvis digital transformation med hjälp av delaktighet i öppet källkodsprojekt och upprättande av formbar organisationsdesign genom att tillämpa scrum baserad utvecklingsmetodik. Detta var möjligt tack vare att organisationen har en egen systemutvecklingskapacitet som kunde bidra till utveckling av öppen källkodsprojektet som verksamheten valde att delta i. En viktig faktor för GUB var att frigöra sig från begränsande strukturer och inlåsningseffekter från proprietära systemlösningar man tidigare använt genom att byta ut dessa mot en öppen källkodslösning. Detta möjliggjorde bättre kontroll över data, införande av iterativ-scrum baserad utvecklingsmetodik och kultivering av intern systemutvecklingskapacitet, som alla är betydelsefulla faktorer för att möjliggöra digital transformation av verksamheten. Delaktighet och kollaborativ utveckling har bidragit till mervärdet för verksamheten tack vare ökat utbyte av kunskap och idéer mellan de 70-tal organisationer i Sverige som deltar i samma öppen källkodsprojekt. Artikeln om GUB lyfter flera faktorer som bidrar till digital transformation genom att delta i kollaborativ utveckling som inte är möjlig med proprietär mjukvara där systemleverantörer har kontroll och äganderätt till alla digitala tillgångar och resurser.

Fallstudien visar exempel på offentlig organisation som påbörjat digital transformation genom att ta kontroll över utvecklingen av verksamhetskritisk systemlösning och förändra den i takt med organisationens förändringsbehov. Den belyser svårigheter med att uppnå strategisk IT-innovation genom kontraktuella relationer, vilket i forskningen benämns som “innovation outsourcing paradoxen”4. Den digitala transformation manifesteras av att GUB fortlöpande kan genomföra verksamhetsförändringar och utveckling av systemstöd, vilket bidrar till att skapa mervärde för slutanvändare. Delaktighet i öppna innovationsprocesser var förhållandevis smärtfritt eftersom utvecklingsavdelningen redan nyttjade och var delaktig i flera öppna källkodsprojekt vilket gjorde att förmågan och kulturen att samarbeta kollaborativt med en heterogen aktörsgrupp i det digitala ekosystemet redan existerade.

Förstudiens visar på initiativ om hur offentlig organisation kan möjliggöra en digital transformation av delar av verksamheten, samtidigt som vissa stödfunktioner som administration, ekonomi och personalhantering lever kvar med vattenfallsbaserade processer/leveranser, rigida strukturer och informationssilor. I slutändan är frågan om att digitalt transformera Trafikverket en fråga om tilltro till myndigheten och dess förmåga att leverera digitala tjänster kopplade till den fysiska infrastruktur som invånarna kräver och förväntar sig. Detta eftersom den digitala utvecklingen är en socioteknisk samhällsförändring som länkar samman slutanvändare med infrastrukturförvaltare och utvecklare. Workshopen om öppen källkod på Trafikverket manifesterade att det finns personal som försöker lyfta betydelsen och nyttan med öppen källkod och standarder. Inte bara som en kostnadseffektiv lösning, utan en möjlighet att dela resurser, minskade utvecklingskostnader, skapa interoperabilitet och undvika risker som inlåsningseffekter vid utveckling och införande av systemstöd. De personer som deltog uttrycker att olika öppen källkodsinitiativ på Trafikverket inte får det gehör de behöver från ledningen eller chefer. Detta återspeglas i att styrdokument eller policy inte nämner öppen källkod som alternativ till proprietär teknologi och slutna systemlösningar. Utöver gehör och stöd från ledningen framkommer rigida strukturer och projektstyrningsmodeller som hinder, då alla aktiviteter måste vara planerade och budgeterade långt i förväg. Det bristande gehöret från ledningen och de rigida strukturerna motverkar interna initiativ som kan leda till innovation och synergier med andra aktörer som är snabbfotade och besitter strategisk flexibilitet att arbeta agilt och kundorienterat. För att påbörja förändringen behöver Trafikverket börja med att bemyndiga initiativ från medarbetare som insett betydelsen av öppna innovationsprocesser samt nyttan med öppen källkod och standarder. Detta är betydelsefullt för att uppnå en mer inkluderande samhällsutveckling, där alla samhällssektorer – den privata, offentliga och idéburna, kollaborativt behöver bidra till utvecklingen av digital infrastruktur och systemlösningar baserade på öppen teknologi för att bidra till att digitalt transformera transportsystemet.

Sammanfattning

Idén till förstudien kommer från webbseminariet InfraSweden som hölls i november 2020 och handlade om Trafikverkets innovationsbehov genom att stödja den privata sektorn att utveckla lösningar på de utmaningar transportsystemet och samhället står inför deklarerade i agenda 20305. Perspektivet var att Trafikverket som beställarorganisation skulle bidra till att stärka den privata sektorns innovationsförmåga genom att finansiellt stödja6 företagens investeringsvilja och minska deras risker vid utveckling av vinstdrivande produkter och tjänster. Förstudien syftar till att problematisera detta synsätt utifrån att framväxande digital teknologi till stor del utvecklas via öppna innovationsprocesser i kollaborativa samarbeten utan formella avtal och inte mellan kravställare och leverantör i avtalsreglerade upphandlingar. Dessutom drivs mycket av det kollaborativa samarbetet av idéburna organisationer som exempelvis Apache, Eclipse, Linux foundation med hjälp av finansiering från techbolag, stater, universitet och ideellt arbete i community-baserade samarbeten för utvecklingen av digital teknologi, infrastruktur7 och standarder. Att seminariet inte berör idéburna/civilsamhälles – sektorn i det övergripande temat “gemensam samhällsutveckling” kopplat till innovation, var upphovet till att bredda synsättet med tanke på att digitalisering och digital transformation är en socioteknisk konstruktion som påverkar alla delar av samhällsutvecklingen.

Delmålen i förstudien syftar till att utveckla frågeställningen med utgångspunkt i senaste forskningslitteraturen för en aktuell definition av begreppen digitalisering och digital transformation och hur de relaterar till innovation på en öppen digital marknad. Litteraturen visar att mycket av den digitala utvecklingen drivs av kollaborativa samarbetet i öppna innovationsprocesser som ger upphov till innovation och synergieffekter till följd av att en heterogen aktörsgrupp från olika branscher och länder samarbetar över organisationsgränserna med en gemensam målsättning. Där man delar kunskap, idéer och resurser öppet i syfte att utveckla mjukvara av högsta möjliga kvalitet och säkerhet som deltagarna behöver för verksamhetskritisk digital infrastruktur och stödsystem. Litteraturen visar att framgångsrika öppen källkodsprojekt bygger på meritokrati, tillit, inkluderande kultur och att transparens, via distribuerade utvecklingsmetoder i iterativa öppna utvecklingsprocesser utan avtal, säkerställer anpassningsbarhet, kvalité, säkerhet och interoperabilitet i utveckling av mjukvara. Undersökningar8 visar att i genomsnitt 92 procent av all mjukvara som utvecklas idag består av öppna källkodskomponenter och bibliotek. Hastigheten i den digitala utvecklingen hade inte varit möjlig om varje samarbete skulle reglera äganderätten och monetär fördelning med hjälp av traditionella avtal i långa vattenfallsbaserade utvecklingsprocesser.

För att belysa hur community-baserade samarbeten fungerar genomfördes en fallstudie som visar på motiven bakom att en offentlig organisation bytte ut ett upphandlat proprietärt systemstöd mot en öppen källkodslösning. Intervjun med Göteborgs universitetsbibliotek beskriver hur verksamheten genomgick en delvis digital transformation med hjälp av att nyttja och delta i community-utvecklingen kring en öppen källkodslösning. GUB:s beslut att använda öppen källkodslösning var ett rent affärsmässigt beslut som togs för att möjliggöra operativ och strategisk flexibilitet genom att ta kontroll över utvecklingen av ett verksamhetskritiskt system.

För att förstå hur community-baserade samarbeten fungerar arrangerades en workshop för att presentera hur 1,400 företag och 14,000 utvecklare samarbetar utan formella avtal och hur deltagarna bidrar till utvecklingen av Linux operativsystem. Workshopen innefattar även hur öppen källkod används och nyttjas på Trafikverket idag. Deltagarna fick diskutera frågeställningen “Hur kan en traditionella verksamheter som Trafikverket ta del av och vara med i öppna innovationsprocesser i utbytet av kunskap, resurser och idéer med aktörer (born digital) i det digitala och öppna källkod ekosystemet?”. Resultatet av grupparbetet bidrar till att sätta synsättet i det ursprungliga webbseminariet i kontext och erbjuda ett annat perspektiv från medarbetare på Trafikverket än det som presenterades i november 2020.

Förstudiens problematiserande av det ensidiga perspektivet på innovation i partnerskap med den privata sektorn visar att Trafikverket behöver interagera med flera aktörer, sektorer och nyttja fler källor för att uppnå en inkluderande digital samhällsutveckling där delaktighet i öppna innovationsprocesser är avgörande. Delaktighet i liknande processer är betydelsefullt för att överleva på en digitaliserad marknad som är i konstant förändring där verksamheter behöver en distribuerad innovationsprocess för att målmedvetet styra kunskapsflöden över organisationsgränserna som ligger i linje med existerande affärsmodell och verksamhetsmål9. Även från förstudiens begränsade omfattning identifierades att kollektivt ägarskap, gemensam målsättning, decentraliserad arbetsmetodik, transparens och kultur som bygger på meritokrati och tillit är avgörande i utveckling av mjukvara som är baserad på den senaste teknologin och möjliggör innovation och synergier som är svårt att uppnå med kontraktuella relationer och upphandlingar. Detta är anledningen till att den digitala utvecklingen till stor del drivs av öppna innovationsekosystem där framväxande öppen teknologi görs tillgängligt kontinuerligt. Därför förespråkar förstudien experimentell forskning och utvecklingsprojekt för att utmana rådande kultur och synsätt på innovation i perspektivet gemensam samhällsutveckling. Forskningen problematiserar möjligheten att uppnå strategisk IT innovation genom enbart kontraktuella relationer vilket i litteraturen benämns som “innovation outsourcing paradoxen”10. Detta är en tydlig signal till Trafikverket och andra traditionella verksamheter och är grundat i forskning som problematiserat möjligheten att digitalt transformera traditionella verksamheter enbart via upphandling av proprietära standardiserade systemlösningar och kontraktuella relationer. Därför behövs ytterligare forskning och innovationsprojekt om hur en offentlig traditionell verksamhet som Trafikverket skall kunna bidra till en gemensam samhällsutveckling där kunskap, idéer och resurser öppen kan utbytas över organisationsgränserna för att möjliggöra en inkluderande digital utveckling. Avslutningsvis är det värt att notera att artikeln om GUB har fått spridning nationellt och internationellt, till exempel länkade DIGG – Myndigheten för digital förvaltning till artikeln på deras forumsida. Network Open Source and Data (NOSAD), som verkar för öppna data och öppen källkod inom offentlig förvaltning länkade till artikeln under rubriken öppen källkod som strategi, och nederländska idéburna organisationen Public Code bad om en översättning till engelska för att kunna dela artikeln i sitt internationella nätverk.

Bakgrund

Bakgrunden till förstudien var frågeställningen om nyttjande av outsourcing och upphandling av proprietära slutna systemstöd och standarder utgjorde hinder för inkluderande digital samhällsutveckling och delaktighet i öppna innovationsprocesser. Upphovet till frågan baserades på att den senaste forskningen visar att digitalisering och digital transformation är en kontinuerlig pågående process med korta iterativa utvecklingscykler, där verksamheten behöver bygga egen förmåga och kompetens att läsa av (sensing), fånga (seizing) och omforma (reconfigure) verksamhetsresurser, processer och strukturer med hjälp av digital teknologi till tillgångar för att skapa mervärde för slutanvändare. Litteraturen visar också att hantering av partnerskap och kollaborativa samarbeten i digitala ekosystem – specifikt det öppna innovationsekosystemet, är betydelsefullt för att kultivera digitaliseringsförmåga. Om Trafikverket enbart betraktar samhällsutvecklingen från en beställarorganisations perspektiv skulle det kunna äventyra transportsystemets delaktighet i öppna innovationsprocesser för att exempelvis möjliggöra systeminnovation, vidareutnyttjande av data och information eftersom leverantören har ägande till mjukvaran och digital resurser som systemet hanterar.

En indikator som understödjer denna problemformulering är OECD:s rapport Digital Government Review från 201911, där Sverige placerar sig på 33:e plats, bland 33 undersökta länder. Rapporten belyser olika länders offentliga sektor och dess förmåga att ta del av den datadrivna digitala utvecklingen och genomföra en digital transformation. OECD:s rapport visar också att invånarnas tilltro till svensk offentlig sektors förmåga till digital transformation har sjunkit med sju procentenheter mellan 2008–2015, mot EU:s genomsnitt på två procentenheter. Tilltron i rapporten är ett index som belyser förtroendet för svensk offentlig sektors förmåga och kompetens att vara delaktig i den datadrivna digitala utvecklingen och leverera digitala tjänster och lösningar som motsvarar invånarnas förväntningar. Många svenska digitaliseringsprojekt har de senaste decennierna av medier beskrivits som IT-haverier och slöseri med offentliga medel. Exempel på detta är Polisen som hade ett fungerade nyutvecklat IT-system anpassat för verksamheten, men som av tvivelaktiga motiv ersattes med en standardiserad systemlösning från en stor systemleverantör, vilket uppskattningsvis kostat samhället cirka tio miljarder kronor då polisen inte kunnat utföra sina uppgifter. Ett annat senare exempel är Stockholms Stads prestigeprojekt Skolplattformen, som resulterade i en övertrasserad budget, undermålig användarvänlighet och säkerhetsproblem; och där tjänstemän inom staden försökte begränsa tillgång till öppen data när föräldrar och privatpersoner försökte skapa en fungerande lösning själva. DN:s artikel från 2021 och tidskriften The Wire beskriver de olika turerna kring projektet.

En annan observation är att endast 3% av samhällsutvecklingen utförs av idéburen verksamhet i Sverige, mot exempelvis Tyskland där den ligger på 49%, USA 36 % och Danmark 14%. Detta är en indikation på att Sverige har gått längre än andra länder i att outsourca viktiga samhällsfunktioner till den privata marknaden på bekostnad av den idéburna sektorn. Framväxande digital teknologi och innovation uppstår oftast i kollaborativa samarbeten i det digitala ekosystemet som drivs och koordineras av idéburna organisationer som exempelvis Apache, Eclipse, Mozilla och Linux Foundation. Där allt från stora globala techbolag, företag och universitet till privatpersoner deltar utan egenintresse för att säkerställa anpassningsbarhet, kvalité, säkerhet och interoperabilitet genom att kollaborativt utveckla öppen digital teknologi, källkod och standarder. Det kollaborativa samarbetet mellan en mångfald av aktörer från olika branscher möjliggör synergier och innovation som få företag och organisationer kan uppnå på egen hand. Exempel på detta är Microsoft som gått från att ha varit kritiska till öppna källkodslösningar och program till att göra en helomvändning kring 2010-talet. Idag är Microsoft en förespråkare, deltagare och stor medfinansiär av öppen källkodsprojekt som exempelvis Chromium som utgör deras webbläsare – Edge, och Linux som används för att driva företagets molnlösningar. Hur kan Trafikverket vara delaktiga i denna kollaborativa utveckling för att identifiera synergier och skapa innovativa lösningar tillsammans med andra sektorer gällande de samhällsutmaningar som deklareras i agenda 2030?

Delmoment som ingår i förstudien ämnar skapa insikt och identifiera verksamhetsförmågor, strukturer och resurser som behöver upparbetas och förändras för att vara delaktiga i den digitala utvecklingen. Följande delmoment ingick i studien: litteraturgenomgången av aktuell forskning om hur litteraturen definierar digitisering, e-förvaltning, digitalisering, digital transformation och vad som skiljer dessa åt; fallstudie som visar på exempel inom offentlig sektor som lyckats påbörja en digital transformation av verksamheten med hjälp av delaktighet i öppna källkodsprojekt. Scenario planeringsguide; som är ett verktyg för lärande grundat i strategisk konversation för att skapa konsensus för att visa på rimliga framtidsscenarier och utveckling med utgångspunkt i aktuellt kunskapsläge. Presentation av workshop om hur Trafikverket kan bygga förmågor, skapa strukturer för att nyttja öppen källkod och kollaborativt delta i öppna innovationsprocesser för att påskynda en digital transformation. Avslutningsvis sammanfattas förstudien med insikter, förslag på fortsatt forskning och utveckling som behöver komma till stånd för att påskynda den digitala transformationen av transportsystemet och delaktighet i den digitala utvecklingen.

Workshop – öppen källkod på Trafikverket

Workshopen genomfördes i Stockholm den 13 april 2022 i syfte att diskutera hur Trafikverket kan bygga förmågor, skapa strukturer för att nyttja öppen källkod och kollaborativt delta i öppna innovationsprocesser för att påskynda Trafikverkets digitala transformation. Deltagarna bestod av personal på Trafikverket som diskuterade frågeställningen i grupper för att hitta möjliga lösningar på hur organisationen kan vara delaktig i öppna innovationsprocesser och ta del av kunskap, resurser, utbyta idéer och lösningar med aktörer (born digital) i det digitala och öppna källkod ekosystemet. Innan deltagarna påbörjade grupparbetet presenterades en övergripande beskrivning av öppen källkod ekosystemet och hur kollaborativt samarbete bedrivs för att skapa en enhetlig bild av hur öppen digital teknologi och standarder utvecklas i kollaborativa samarbeten. Följande stycke sammanfattar presentationen av öppen källkods ekosystemet. I nästföljande stycke följer en sammanfattning av resultatet och möjliga lösningar som grupperna presenterade.

Presentation av öppen källkod ekosystemet

De flesta öppen källkodsprojekt drivs av idéburna organisationer så som exempelvis Apache, Eclipse och Linux Foundation. Som icke vinstdrivande organisationer finansieras de av en kombination av donationer, bidrag, frivilligarbete och medlemsavgifter på individ- och företagsnivå. De större öppen källkodsorganisationerna förvaltar ett stort antal projekt med hjälp av väldefinierade riktlinjer, principer och regler som företag och individer måste tillgodogöra sig för att bli en fungerade community medlem. Organisationsformen idéburen-ideell verksamhet passar väl med det kollaborativa samarbetet som utgår ifrån kollektivt ägarskap och kooperativt nyttjande av medel på ett kreativt, innovativt och produktivt tillvägagångssätt för ett gemensamt mål. Community och frivilligarbete grundar sig på inre motivationsfaktorer såsom personlig utveckling, passion att lära, vara del av något större och grupptillhörighet. Frivilligheten, passionen och möjligheten att utforska tillsammans med andra kan i många fall vara starkare än externa motivationsfaktorer, som exempelvis belöning, status eller undvikande av bestraffning för att uppnå mål och resultat. Öppen källkodsprojekt drivs av meritokrati, tillit, inkluderande kultur och transparens, vilket möjliggör utveckling av mjukvara med hög mognadsgrad, skalbarhet, anpassningsbarhet, säkerhet och hög innovationsgrad när privatperson, företag, universitet och institutioner kollaborativt samarbetar.

För att utveckla mjukvara finns det en väl utarbetat distribuerad iterativ utvecklingsmetodik som förfinats under decennier. Utvecklingsmetodik för livskraftiga öppen källkodsprojekt består av dokumentation, riktlinjer och guider om hur man deltar, uppförandekod, licens som reglerar vidareutnyttjande (copyleft), ärendehanteringssystem för buggar-förbättringar, diskussionsforum för löpande dialog och en styrgrupp bestående av deltagande personer och organisationer. Bevis på att utvecklingsmodellen fungerar är exempelvis att fler än 14 000 utvecklare och 1 400 företag har bidragit till Linux kärnan (operativsystem) sedan 2005 som drivs av Linux Foundation. Bilden nedan är från en studie12 av deltagarnas sinnesstämning i Linux kärnans mejllista och hur förändringar i projektet påverkar deltagarnas motivation. Bilden åskådliggör strukturer av ett projekt där det finns olika typer av roller och processer för att delta i den kollaborativa utvecklingen. Rollerna består av contributor som är vanliga bidragare – ofta enskilda personer, committer större bidragare – ofta organisationer, samt maintainers och lead maintainers som ansvar för integration av kod som deltagarna bidrar med för olika moduler och drivrutiner i Linux kärnan. Maintainers – förvaltare/underhållare säkerställer att koden håller tillräcklig hög kvalitet och borgar för att koden i modulen kan integreras med det övriga systemet. När tidsfristen att bidra med kod för innevarande version är slut, börjar förvaltarna att integrationstesta moduler och bygga betaversionen av operativsystemet. Därefter börjar alla aktörer som bygger program och system att integrationstesta att deras mjukvara fungerar med senaste Linux kärnan. Exempelvis programpaketets distributörer (Linux Distributions) som Ubuntu, Red Hat och Suse. Utvecklare av fönsterhanteringssystem (Window Managers) såsom Gnome och KDE. Samt programutvecklare som LibreOffice, Mozilla och Spotify att testa att deras program är kompatibelt med kommande versioner av operativsystemet. Slutligen är det lead maintainer – tillika projektledaren, som bestämmer om versionen håller tillräckligt hög kvalitet och är mogen att släppas som officiell version. Linus Torvalds är den mest kända öppen källkodsförvaltaren.

Källa: Ferreira, I., Stewart, K., German, D., & Adams, B. (2019). A longitudinal study on the maintainers’ sentiment of a large scale open source ecosystem. Proceedings – 2019 IEEE/ACM 4th International Workshop on Emotion Awareness in Software Engineering, SEmotion 2019, May, 17–22.

All mjukvara, program och IT stödsystem innehåller buggar och säkerhetshål. Diskussionen om öppen eller proprietär källkod är det säkraste alternativet är oftast ideologisk eller bygger på gamla föreställningar som enbart bidrar till att försena eller utgöra hinder för en digital transformation. Oavsett om det är öppen eller proprietär mjukvara behöver verksamheten insamla fakta om hur programvaror eller IT-stödsystem är uppbyggda. Exempelvis behöver verksamheten ha kunskap om vilka mjukvarukomponenter programmet eller IT-stödsystemet är beroende av, hur snabbt säkerhetshål korrigeras, hur licenserna som mjukvaran kommer med påverkar möjligheten att lösa säkerhetshål som identifieras när program och system tagits i drift med mera.

För att underlätta faktainsamlingen finns det flera initiativ som sammanställer och samlar in underlag från forskare, utvecklare, säkerhetsexperter och användare. Exempelvis driver Google ett program som heter Project Zero som samlar in kritiska säkerhetshål från forskare och säkerhetsexperter. Från tidpunkt när säkerhetshålen identifieras räknas antalet dagar innan de korrigeras och görs tillgängliga för användare. Korrigeras inte buggarna inom en bestämd tidsperiod publiceras säkerhetshålen offentligt för att sätta press på systemleverantörer och mjukvaruutvecklare. Listan nedan visar den genomsnittliga tid det tar för mjukvaruutvecklare och företag att, enligt Project Zeros rapport från 2021, rätta till allvarliga säkerhetshål i öppen och proprietär källkod.

Källa: https://googleprojectzero.blogspot.com/

En skillnad mellan öppen och proprietär mjukvara är att öppen källkod kan genomlysas och kontrolleras för att identifiera potentiella säkerhetshål och beroenden av tredjepartskomponenter innan det införskaffas och sätts i drift. Detta är inte möjligt vid införskaffande av slutna IT-system, istället måste verksamheten lita eller avtalsreglera ansvar och skyldigheter med systemleverantören. Exempelvis införskaffade Coop ett kassasystem från Visma EssCom, troligtvis utan vetskap om att de i sin tur nyttjade tredjepartskomponenter från en annan systemleverantör som heter Kaseya, för att fjärrstyra och uppdatera kassasystemet. Mjukvaran från Kaseya innehöll allvarliga säkerhetshål vilket ledde till att kassaapparater kapades av hackare som krypterade all data i systemet och utpressade Coop på stora summor pengar för att återställa systemet. Detta ledde till stora inkomstbortfall och kostnader för Coop som fick stänga och installera en uppdaterad version i alla butiker.

Log4Shell kallades ett säkerhetshål i öppen källkod komponent för att skriva meddelanden till systemloggen som heter Log4j. Komponenten härstammar från 2001 och används fortfarande av ett antal få systemlösningar och kunde utnyttjas för att exekvera skadlig kod via externa anrop. Säkerhetshålet i Log4J manifesterar exempel på utmaningar kopplade till öppen källkod ur flera aspekter. En av dessa är underfinansiering av öppen källkodsprojekt ,som i fallet med log4j, som under två decenniers tid underhölls och utvecklades av några få programmerare som aldrig fått ersättning för sitt arbete. En annan aspekt är att verksamheter som använder komponenten inte granskar och utvärderar öppen källkodslösningar i tillräcklig utsträckning, utan lämnar över detta strategiska beslut till utvecklare. Detta kan äventyra cybersäkerhet och skapa problem som påverkar verksamhetens systemarkitektur, vilket kan få stora ekonomiska konsekvenser.

Vid val av öppen källkodslösningar är det viktigt att välja projekt där det finns tillräckligt många utvecklare och verksamheter som deltar för att säkerställa livskraftighet och vidareutveckling. Det finns ett stort antal parametrar som projektdokumentation licens, riktlinjer, målsättning, utvecklingsmetodik, deltagarfrekvens, uppförandekod, diskussionsforum, kodhanteringssystem med mera som avgör projektens livskraftighet. För att välja rätt öppen källkodsprojekt behöver verksamheten bygga egna förmågor eller samarbeta med aktörer som har kompetens att utvärdera öppna källkodslösningar och komponenter. Verksamheter som är delaktiga i öppen källkodsprojekt har oftast personer med kompetens att hantera relationen med öppen källkods ekosystem för sköta ingående och utgående innovationsprocesser för att främja den egna konkurrenskraften. Denna verksamhetsfunktion benämns Open Source Program Office (OSPO) och digitala aktörer (born digitals) som exempelvis Google, Spotify och Amazon, har egna team som jobbar med att hantera relationen med öppen källkods ekosystem. Det är betydelsefullt för att sköta innovationsprocesser och kunskapsutbyte med en heterogen grupp digitala aktörer som ingår i det digitala ekosystemet.

Det finns en problematik i att många nyttjar gratis mjukvara och öppen källkod utan att reflektera över livskraftighet eller stödja utvecklingen för systemkritiska mjukvarukomponenter. Teckningen nedanför illustrerar en skämtteckning om den otacksamma roll och bristande erkännande som utvecklare ibland har.

Källa: https://xkcd.com/2347/

Presentation grupparbete

Workshopen innefattade ett grupparbete som problematiserar hur Trafikverket som traditionell verksamhet skulle kunna vara delaktig i öppna innovationsprocesser för att utbyta kunskap, resurser och idéer med aktörer i det öppna källkods ekosystemet. Som utgångspunkt inför grupparbetet presenteras ett antal påståenden för att definiera transportsystemet och beskriva några av de karakteristiska drag som utmärker en bransch där Trafikverket verkar. Dessa påståenden var följande:

  • Trafikverket är en funktionsindelad hierarkisk verksamhet som består av processflöden som inte enkelt och snabbt kan ändras
  • Transportsektorn är en traditionell bransch som dikteras av avtalsreglerade samarbeten med långa upphandlingsförfaranden och leveranser
  • Traditionella verksamheter behöver genomgå radikal kulturell och strukturell förändring samt upparbeta nya förmågor för att möjliggöra en digital transformation

För att bryta ner den övergripande frågeställningen fick arbetsgrupperna mer specifika frågeställningar som stöd för att komma med förslag på verksamhetsförändringar och initiativ som bidrog till delaktighet i det digitala ekosystemet. Dessa frågeställningar var följande:

  • Hur kan resurser, strukturer, förmågor och kultur förändras/upparbetas för att möjliggöra Trafikverkets delaktighet i digitala ekosystem och öppna källkodsprojekt ?
  • Vilka administrativa processer, styrning, upphandlingsrutiner och praxis måste förändras om Trafikverket skall vara med att bidra med resurser och finansiering av öppen digital teknologi och standarder?
  • Är existerande styrning, reglering och direktiv redan anpassade eller är det kulturen som begränsar Trafikverkets möjlighet att delta i öppna innovationsprocesser och öppen källkodsprojekt?

Följande redogörelse är en sammanställning av några av de lösningsförslag som grupperna presenterade och som dokumenterades av workshopens moderator. Deltagarna var indelade i tre grupper bestående av fyra till fem personer, och benämns som grupp 1–3 nedan.

Sammanfattning gruppresentation och diskussion

Samtliga grupper betonade att nuvarande verksamhetskultur och praxis utgör ett hinder för att använda och delta i öppen källkodsprojekt när det gäller anskaffningsprocessen av programvara och systemstöd. Grupp 1 betonade att upphandlingsförfarandet inte är nödvändigt vid anskaffande av öppen källkod eftersom den är gratis att använda. Samtliga grupper poängterar att verksamheten måste ställa om från upphandling av licenser av standardiserade systemlösningar baserat på funktionalitet, och istället upphandla eller anställa kompetens att vidareutveckla öppen källkodslösningar. Som en konsekvens har Trafikverket inte tillräckligt med egna resurser att delta i det kollaborativa samarbetet för att vidareutveckla, anpassa och driva öppen källkodslösnigar. Grupp 2 argumenterade för att hela anskaffningsprocessen av programvara och IT stöd måste ses över för att skapa förståelse om allmännyttan med öppen källkod som en kostnadseffektiv lösning genom att dela resurser, kunskap och minimera risker vid utveckling av gemensamma systemlösningar och mjukvarukomponenter. Baserat på att den digital utvecklingen till stor del drivs av öppen källkod uttryckte grupp 2 en förhoppning om att upphandlingar av systemlösningar och programvara borde prioritera öppen källkod som ett kostnadseffektivt alternativ och för att undvika inlåsningseffekter.

Grupp 1 framhöll att det inte finns någon ansvarig för öppen källkods frågor, funktioner och styrning på Trafikverket. Det finns inga styrdokument eller policy som nämner öppen källkod som alternativ till proprietär teknologi, slutna systemlösningar och standarder. Grupp 3 beskriver det som att ledningen och cheferna inte förstår nyttan av öppen källkod. De beskriver att de personer i verksamheten som verkar för förändring och är pådrivande av initiativ för öppen källkods på Trafikverket inte får gehör från ledning eller chefer. Gruppen lyfter också problematiken med att mjukvaruutveckling bedrivs genom projektfinansiering, vilket skapar hinder för kontinuerligt utveckling och förändring. Förvaltningsmodell och projektstyrning beskrivs som stuprörsformad och rigid, vilket försvårar möjligheten att tillvarata möjligheter att samarbeta eller tillämpa ny teknologi. Eftersom alla aktiviteter måste vara planerade och budgeterade långt i förväg. Detta skapar hinder för innovativa initiativ och möjligheten att skapa synergier med andra aktörer som är mer snabbfotade och besitter strategisk flexibilitet att arbeta mer kundorienterat. För att förändra Trafikverkets hierarkiska och stuprörsformade verksamhet diskuterade mötesdeltagarna möjligheten att gå mot en agil utvecklingsmetodik, som exempelvis SAFe modellen som används på Skatteverket.

Grupp 3 argumenterade för att fler FOI projekt och medel skall finnas tillgängliga för experimentell utveckling för att bygga förmågor internt samt möjliggöra kunskapsutbyte med andra aktörer i transportsystemet och det digitala ekosystemet, som på sikt kan leda till innovation och synergieffekter. Idag finns, enligt gruppen, inga processer och strukturer för att ta vara på kunskap som upparbetas. Mycket av den kunskap och förmågor som upparbetas via forskning och utveckling försvinner när projekten är slut. En annan aspekt av den bristande kunskapshantering, är för projekt som misslyckas eller inte når sina mål, men där det finns många lärdomar att föra vidare till nya initiativ. Detta är viktigt för att inte riskera grupptänkande eller ensidig argumentation angående idéer eller teknologi som kanske inte var moget vid ett specifikt tillfälle, men som är värt att utforska vid en senare tidpunkt. Grupp 2 framförde argumentation för att konkurrensutsätta det ensidiga upphandlingsförfarandet av standardiserade IT-system från leverantörer som inte håller måttet, eller kan leverera tidsenliga lösningar som nyttjar öppen teknologi och standarder.

Öppen källkod används redan på Trafikverket i from av gratisprogram och digital infrastruktur (linuxservrar) där det finns formella processer vid anförskaffande av öppen källkod. Men vid utveckling av öppen källkodslösningar och programvarubibliotek finns det inga formella strukturer, processer eller rutiner vid förvaltning och vidareutveckling. Detta kan leda till oförutsedda kostnader och beroenden till systemleverantörer som vill sälja in öppen källkodslösningar som inte borde klassificeras som öppen källkod. För att kvalificeras som öppen källkod räcker det inte att systemlösningen finns tillgänglig på exempelvis Github eller Gitlab. För att vara ett livskraftigt öppen källkodsprojekt behöver det vara väl dokumenterat, riktlinjer för deltagande, uppförandekod, öppen källkodslicens som skall tillämpas och att projekt inte drivs utifrån en enskild aktörs egennytta. Grupp 3 exemplifierar denna problematik med Trafikverkets införskaffande av det som systemleverantörer kallar för öppen källkodslösning för hantering av metadata som fanns tillgänglig på Github. Öppen källkodslösning visade sig omöjlig att underhålla och vidareutveckla på grund av flera faktorer såsom bristande dokumentationen samt att projektet utvecklades av ett enskilt bolag med intresse att sälja lösningen till offentliga verksamheter. Utvärdering uppskattades att kostnaden skulle vara stora för att integrera öppen källkodslösningen med övriga systemlösningar på Trafikverket. Projektet fick avbrytas då det fanns uppenbara risker för inlåsningseffekter och beroende av det enskilda bolaget som skulle förvalta och utveckla systemlösningen. Detta är sekundära uppgifter från en individ i grupp 3 som var involverad men inte ansvarig för utvärderingen.

Publicerat

Göteborgs universitetsbibliotek: episodisk digital transformation med hjälp av öppen källkod

Koha är ett internationellt community och öppen källkods bibliotekssystem som först togs i drift i Nya Zeeland år 2000. Bibliotekssystemet Koha distribueras som gratis programvara under GNU v3 (LGPL-3.0) licens och i Sverige är det över 70 organisationer som ingår i nätverket och använder systemet. Göteborgs universitetsbibliotek (GUB) gick med i Kohanätverket 2016 och och tog systemet i drift 2018 efter utvärdering mellan att upphandla bibliotekssystem på marknaden eller använda öppen källkodslösning. Jag har intervjuat Camilla Gillén som är bibliotekschef för Digitala tjänster på GUB om verksamhetens motiv och beslut att använda öppen källkod i stället för att upphandla en färdig systemlösning på marknaden.

Fortsätt läsa ”Göteborgs universitetsbibliotek: episodisk digital transformation med hjälp av öppen källkod”

State-of-the-art – Digitalisering och Digital Transformation

INNEHÅLLSFÖRTECKNING


Syftet med state-of-the-art är att etablera en mer enhetlig bild baserad på aktuell forskning om hur litteraturen definierar digitisering, e-förvaltning, digitalisering, digital transformation och vad som skiljer dom åt. Detta för att åskådliggöra hur olika nivåer av digital mognad möjliggör olika typer av mervärde och möjlighet till digital innovation. Notera att ovanstående begrepp inte specificerar exakta tillstånd eller nivåer, utan skall istället ses som en tankekonstruktion kopplad till verksamhetens digitala mognad. ”Förmåga” definieras i litteraturen som ett antal färdigheter och kunnande som behövs för att uppnå ett mål, medan ”verksamhetsförmåga” definieras som organisationens duglighet att genomföra uppgifter som direkt eller indirekt påverkar organisationens förmåga att skapa mervärde genom att transformera och kombinera resurser för att uppnå resultat. Kollaborativa samarbeten/partnerskap och samskapande (co-create) används omväxlande och syftar på interaktivt utbyte av erfarenheter, kompetenser och kunskap mellan heterogena aktörer i självorganiserade och lösningsorienterade grupper. Detta är en vanlig samarbetsform i exempelvis crowdsourcing och öppen källkodsprojekt.

Nivåer av digital mognad

Digitisering (digitizing)

Ritter & Pedersen (2020)19 definierar konceptet ”digitisering” som en teknisk process för att konvertera strömmar av analog information till digitalt binärt format. Litteraturen identifierar tre grundläggande verksamhetsförmågor som nödvändiga för att digitisera verksamhetens affärsmodell. Den första verksamhetsförmågan handlar om förmågan att generera, transformera, processa, lagra och skapa åtkomst till data. Mervärde kan inte skapas om verksamheten inte har förmåga att ändamålsenligt lagra, bearbeta och skapa åtkomst till data. Datahantering innebär utmaningar för verksamheten att bemästra föränderliga och stora dataströmmar – Big Data (volume, velocity och veracity), och de motsättningar som uppstår mellan att skapa tillgänglighet och arbetet med att skydda verksamheten från cyber-säkerhetshot.

Den andra verksamhetsförmågan har att göra med åtkomsträttigheter att nyttja data via kontrakt, efterleva lagstiftning och sociala normer samt att nyttja data som ännu inte regleras av lagstiftning kopplad till integritet och etik. Den tredje verksamhetsförmågan relaterar till verksamhetens analytiska förmåga att utvinna insikter, visualisera och skapa rapporter baserat på dataunderlag. De tre grundläggande digitiseringsförmågorna har stor inverkan på verksamhetens förmåga att skapa mervärde genom att exploatera data för att uppnå konkurrenskraft.

e-Förvaltning (e-government)

Alshehri & Drew (2010)20 fastslår att det finns en samsyn gällande definitionen av e-förvaltning om att det beskriver tillgängliggörandet av myndighetsinformation och tjänster online via internet eller andra digitala kanaler. Teknologiskt drivs e-förvaltning av webb 2.0 som lanserades 2004 vilket var det rådande teknologiska paradigmet under första decenniet på 2000-talet. Konceptet bygger på övergripande nationella förutsättningar och förmågor att nyttja informations- och kommunikationsteknologi (IKT) genom användning av internet för att effektivisera, spara kostnader och skapa tjänster som förbättra interaktionen mellan medborgare och myndigheter. Målet är att rationalisera och skapa best praxis genom nyttjande av IKT för att digitalisera processer för att förenkla kommunikation och tillgänglighet till myndighetstjänster. Exempel på tillämpning av e-förvaltning är de elektroniska webbformulär som medborgare behöver fylla i för att kommunicera med myndigheter.

Digitalisering (digitalization)

Digitalisering är förmågan att dra fördel av framväxande digitala teknologier såsom digitala plattformar, sakernas internet (IoT), maskininlärning, AI, automatisering med mera. Genom att tillämpa dessa teknologier på resurser (materiella och immateriella), processer och strukturer för att möjliggöra värdefulla digitala tillgångar som kan nyttjas i tjänst- och produktinnovation. Detta i syfte att skapa nya intäktsströmmar, mervärde och lösningar för slutanvändare och uppnå konkurrensfördelar. Litteraturen är samstämmig om att data och information är de värdefulla digitala tillgångarna som skapas via digitalisering av verksamheten och inte digitalisering av processer och rutiner, vilket är en vanlig missuppfattning.

Hanelt m.fl. (2021)21 definierar ”digitalisering” som förmågan att synlig- och tillgängliggöra data och information från verksamhetsprocesser, rutiner och resurser i digitala format. Dessa kan därefter vidareutnyttjas och förädlas till digitala tillgångar med hjälp av framväxande digitala teknologier för att möjliggöra nya intäktsströmmar och mervärde för slutanvändare vilket resulterar i konkurrensfördelar.

Genomgången av litteraturen (Hanelt m.fl. 2021) visar på en organisk utveckling av begreppet ”digitalisering” över mer än två decennier. Aktuell litteratur nyttjar benämningen ”digitaliseringstransformation” för att beskriva den övergripande digitaliseringsförmåga (digitalization capability), vilket består av kompetensen att läsa av (sensing), fånga (seizing) och omforma (reconfigure) verksamhetsresurser, processer och strukturer till digitala tillgångar och nya intäktsströmmar. Förändringsförmågan (transformation) består av tidsenlig koordinering och hantering av flera samtidiga innovation och utvecklingsinitiativ i verksamheten. Digitaliseringstransformation är en kontinuerlig förändringsprocess som förutsätter fortlöpande organisatoriskt lärande för att läsa av, fånga och tillämpa framväxande digital teknologi för att generera digitala tillgångar och skapa intäktsströmmar. Notera att den vardagliga benämningen “digitalisering” avser både förmågan att digitalisera och den kontinuerliga förändringsprocessen – transformeringen.

Det går att erhålla förmåga till digitaliseringstransformation genom episodiska koordinerade initiativ horisontellt i verksamheten förutsatt att verksamheten besitter digital ledarskapsförmåga (digital leadership capabilities) som utvecklas och kultiveras med hjälp av ett integrerat informationssystem i verksamheten. Ett integrerat informationssystem (integrated IS capability) möjliggör ögonblicksbilder och insikter om verksamhetens tillstånd vilket främjar företagsledningens förmåga att fånga möjligheter att konkretisera och realisera bestående konkurrensfördelar.

”Digital leadership capabilities must be developed/nurtured to ensure integration between IS and business leadership to seize opportunities and concretize them in competitive advantage.”

Annarelli A. m.fl. (2021). Literature review on digitalization capabilities: Co-citation analysis of antecedents, conceptualization and consequences. Technological Forecasting and Social Change, 166(February 2020).

Digital integration (digital integration) är en första ordningens förmåga (se bilden nedan) som består av två underordnade förmågor. Ena förmågan är integrerade informationssystem (intregrated informationssystem) och den andra är orkestreringsförmågan att integrera flera IT-stödda verksamhetsprocesser med digitala tillgångar för att möjliggöra tjänsteleverans (channel integration capability). Digital Integrations förmåga syftar på harmonisering och synliggörande av relevant kundinformation, produktionskapacitet, orderingångar, försäljning och processintegration av försörjning/värdekedjor inom och över organisationsgränserna med samarbetspartners. Detta är betydelsefullt för att skräddarsy produkter och tjänster genom att integrera data från olika processer för att möjliggöra masskundanpassning22.

Annarelli A. m.fl. (2021). Literature review on digitalization capabilities: Co-citation analysis of antecedents, conceptualization and consequences. Technological Forecasting and Social Change, 166(February 2020).

Hantering av partnerskap och samarbeten i digitala ekosystem (managing digital ecosystem partnerships) är betydelsefullt för kultiveringen av digitaliseringsförmågan. Att hantera partnerskap i digitala ekosystem inkluderar verksamhetsförmågan att läsa av, att fånga innovativa idéer och möjliggöra synergieffekter genom partnerskap med en heterogen aktörsgrupp från olika branscher. Partnerskapet med aktörer från olika branscher möjliggör anpassningsbarhet, kvalité, säkerhet och interoperabilitet i utveckling och tillämpning av framväxande digital teknologi. Delaktighet och partnerskap med aktörer i ett digitalt ekosystem bidrar också till kultivering av innovationsförmågan genom att kombinera interna och externa digitala resurser och tillgångar över organisationsgränser. Detta definieras som ingående och utgående innovationsprocesser inom öppen innovationsteori23 vilket först myntades av Chesbrough (2003).

“open innovation is a paradigm that assumes that firms can and should use external ideas as well as internal ideas, and internal and external paths to market, as firms look to advance their technology”.

Chesbrough (2003a, p. XXIV)

Förmågan att hantera partnerskap i ett digitalt ekosystem hänger ihop med en annan förmåga kopplad till digital integration, nämligen förmågan att bygga konkurrenskraftiga egenskaper utanför verksamheten (building competitive advantage outside the company). Detta definieras som förmågan att korsbefrukta och bemyndiga (empower) individuella externa utvecklare och aktörer för att kollaborativt samskapa (co-create) mervärde. Det är oftast yttre pådrivande faktorer som tvingar verksamheter att genomföra digitaliseringstransformering för att överleva på en konkurrensutsatt marknad. Detta är särskilt kritiskt för traditionella verksamheter med vattenfallsbaserade processer och leveranser. Traditionella verksamheter görs obsoleta om de inte lyckas med omställningen, och inga organisationer är immuna mot den radikala marknads- och sociala förändring som digitaliseringstransformation medför. Litteraturen benämner detta som ”digital disruption,” vilket medför en genomgripande förändring för att tillgodogöra sig och genomföra digital innovation. Digital disruption beskrivs som en socioteknisk konstruktion som påverkas av digitala trender för tjänster och produkter som möjliggörs av framväxande digital teknologi som enskilda verksamheter måste upparbeta förmåga att tillämpa för att vara konkurrenskraftig. Bilden nedan visar andra ordningens förmågor kopplade till den övergripande digitaliseringsförmågan att läsa, fånga och omforma verksamhetsresurser, processer och strukturer till digitala tillgångar.

Annarelli, A., Battistella, C., Nonino, F., Parida, V., & Pessot, E. (2021). Literature review on digitalization capabilities: Co-citation analysis of antecedents, conceptualization and consequences. Technological Forecasting and Social Change, 166(February 2020), 120635.

Digitalisering handlar inte om effektivisering, suboptimering av existerande processer (best practice) eller byggande av operativ förmåga som exempelvis introducering av ett nytt affärssystem enligt en standardiserad process för att på förhand uppnå ett känt sluttilsstånd eller målsättning. Digitaliseringstransformation är väsensskilt från traditionell verksamhetsutveckling genom att målsättningen i sig är att uppnå en hög grad av organisatorisk flexibilitet och snabbrörlighet påtvingat av framväxande digital teknologi. Potentialen att genomföra denna förändring dikteras av verksamhetens övergripande digitaliseringsförmåga. Denna förmåga inkluderar bland annat att regera på en ökad förändringstakt genom kontinuerlig avläsning och omformning av verksamhetens resurser och strukturer till digitala tillgångar i syfte att skapa mervärde för slutanvändare i ett digitalt ekosystem där sluttillståndet inte är känt på förhand.

Digital transformation

Digital transformation (DT) förutsätter kontinuerlig förändring av strategier och verksamhet/affärsmodell för att skapa mervärde till slutanvändare. I motsats till intern kravställning, styrs DT till stor del av en extern påtryckning genom att införliva framväxande digital teknologi för att möta konkurrens från digitala aktörer från andra sektorer, men andra affärsmodeller och tillgodose slutanvändarnas efterfrågan och förväntningar av tidsenliga digitala lösningar, tjänster och produkter. Framväxande digital teknologi är oftast öppen och tillgänglig, vilket ställer krav på skyndsam tillämpning och integrering på verksamhetsresurser, processer, och strukturer för att möjliggöra strategisk flexibilitet för att möta externa påtryckningar från slutanvändare, teknologiskifte och konkurrenter.

Till skillnad mot traditionella marknader där samarbete styrs av tydliga avgränsningar mellan roller och arbetsuppgifter i värdekedjor med gemensamma mål, styrs digitala ekosystem (digital business ecosystem) av förmågan att samarbeta kollaborativt och samskapa (co-creation) över organisationsgränser med disparata och heterogena aktörsgrupper. Dessa samarbeten inkluderar allt från globala techbolag till individuella utvecklare i självorganiserande nätverk och grupper. Detta kräver specifika verksamhetsförmågor och strukturer eftersom digitala ekosystem karakteriseras av en turbulent och konstant förändring som gör strategisk planering med långa planeringshorisonter omöjlig.

Skillnaden mellan digitalisering och DT är diffus men en kvalitativ studie24 från 2019 visar på ett perspektivskifte från teknologi till strategiskt fokus. En annan distinktion som identifierats är att DT är inriktad på förmågan att kapitalisera på kontinuerlig affärsmodellsinnovation genom att balansera mellan att profitera på existerande digitaliseringsförmågor eller exploatera framväxande digital teknologi för att bygga nya förmågor och avvika från befintlig affärsmodell. Således bygger DT vidare på att verksamheten har genomfört en digitaliseringstransformation och kan förflytta fokus till att möjliggöra strategisk flexibilitet och kontinuerligt arbeta med affärsmodellsinnovation.

Hanelt m.fl. (2021)21 har i sin genomgång av litteraturen beskrivit den övergripande definitionen av DT som en pågående, utvecklande och kumulativ förändring av affärsmodell och innovationsförmåga. De fastställer två sammankopplade karakteristiska drag hos DT och de implikationer detta har på verksamheter. Det ena är betydelsen av formbar organisationsdesign (malleable organizational design) som karakteriserar förmågan att strukturera om och harmonisera verksamhetens resurser för att interagera och samarbeta med en mångfald av aktörer för att skapa mervärde på en turbulent digital marknad. Formbar organisationsdesign möjliggörs och drivs av den föränderliga natur som ny digital teknologi medför, vilket ställer krav på anpassningsförmåga och flexibla verksamhetsstrukturer för att hantera kontinuerlig förändring. Det gamla synsättet på organisationsförändring med episodiska initiativ baserade på interna beslut för att uppnå ett nytt jämviktstillstånd för att hålla sig ajour med marknaden, regleringar och branschpraxis existerar inte längre inom DT. Inom DT kommer ofta agentskapet till förändring utifrån genom exempelvis ny digital teknologi, konkurrens och via interaktion med kunder och användare. Det sistnämnda, interaktion med kunder och användare, skapar förändringstryck även för verksamheter som tidigare inte hade mycket kontakt med slutanvändare. Detta eftersom den digitala teknologin sammanlänkar och påverkar alla delar av samhället och skapar sociotekniska dimensioner som alla verksamheter måste förhålla sig till.

Digitala ekosystem (digital business ecosystem) medför ett paradigmskifte för verksamhetsförändring genom att digital disruption sker utanför verksamhetens kontroll och följdeffekterna av uppkomst och spridning av ny digital teknologi går inte att förutse. Detta innebär att det inte längre finns ett jämviktstillstånd som verksamheter kan uppnå efter genomförda förändringsprojekt, vilket är normen inom traditionella branscher och organisationer. Förmågan till digital transformation är kopplad till förmågan att reagera på snabba förändringar genom att identifiera och knyta nya partnerskap för att möta konkurrens från flera branscher och företag med helt andra affärsmodeller. Utvecklingen av formbar organisationsdeisgn drivs av verksmahetens delaktighet och kollaborativa samarbetet med aktörer i det digitala ekosystem. Det vill säga att formbar organisationsdeisgn är en effekt av och kan inte betraktas utan delaktighet i digitala ekosystem. Även om litteraturen belyser att DT är en kontinuerlig förändring, kan verksamheter, speciellt i början av transformeringen genomföra episodiska förändringsprojekt för att uppnå formbar organisationsdesign. Om traditionella verksamheter ska lyckas med DT förutsätter det en radikal kulturell förändring och förmåga till ett gränsöverskridande samarbete och partnerskap med nya aktörer som inkluderar allt från enskilda utvecklare och startups till stora globala techbolag.

Teorier från innovation och managementvetenskap används för att betrakta DT som en sammansättning av förmågor som benämns dynamiska förmågor (dynamic capabilities)25. Dynamiska förmågor omfattas av tre övergripande teman: att läsa av (sensing), att fånga möjligheten (seizing) och att transformera (transform) affärsmodellen genom strategisk flexibilitet, formbara verksamhetsresurser och strukturer. Det är samma teoretiska lins som används för att betrakta digitaliseringstransformation. Studie från 2019 presenterar en processmodell (se bilden nedan), med externa påtryckningar, interna möjliggörare och hinder som har inverkan på genomförandet av digital transformation. Processmodellen exemplifierar vilka utmaningar traditionella verksamheter står inför att bli delaktiga i det digitala ekosystemet och möjliggöra formbar organisationsdesign.

Warner, K. S. R., & Wäger, M. (2019). Building dynamic capabilities for digital transformation: An ongoing process of strategic renewal. Long Range Planning, 52(3), 326–349.

Exempel på digital transformations av traditionella verksamheter

Warner & Wäger (2019)24 undersökte sju traditionella verksamheter inom olika branscher (bilindustrin, finans, telekom, tillverkning, media och energi) med 1,000 till 100,000 anställda som genomgick digital transformation. Resultatet visar på betydelsen av kollaborativa partnerskap för att kultivera innovationsförmåga, organisationslärande och byggande av konkurrenskraftiga egenskaper med aktörer i det digitala ekosystemet.

Innan transformationen påbörjades hade alla respondenterna ett starkt internt fokus på forskning och utveckling av tjänster och produkter. Påtryckning från framväxande teknologi och digital disruption från nya digitala aktörer gav upphov till nya användarmönster och krav som tvingande traditionella verksamheter till nya partnerskap med nya typer av aktörer i det digitala ekosystemet. För att möjliggöra liknande partnerskap var de traditionella bolagen tvungna att öppna upp forskning och utvecklingsprocesser genom att samarbeta med en bredare och mer heterogen aktörsgrupp via kollaborativa samarbeten med fokus på kundcentrerad utveckling och affärsmodellsinnovation.

Partnerskapen bidrog bland annat till kultivering av innovationsförmåga, organisationslärande och byggande av konkurrenskraftiga egenskaper med aktörer i det digitala ekosystemet. En respondent, en verkställande direktör för ett stort telekombolag, belyser betydelsen av att kombinera interna och externa digitala resurser och tillgångar över organisationsgränserna för att lyckas med transformation och stärka innovationsförmågan.

This is where innovation truly happens. Open innovation, working with many partners and working with universities to transfer new business model thinking is one of the most important factors to become a digital organization.

Verkställande Direktör, Telekombolag.

För att möta konkurrens från disruptiva företag och affärsidéer startade ett energibolag ett gemensamt bolag (joint venture) tillsammans med digitala aktörer (born-digital) för att kringgå interna rigida strukturer och kulturellt arv inom det egna branschområdet. Det nya gemensamma bolaget var strukturerat för kollaborativa samarbeten med platta hierarkier och ett digitalt ”mindset” från startupbolag, där personal från energibolag kunde arbeta och vara med i en experimentell och innovativ utveckling samt ingå partnerskap med digitala aktörer under friare former. Den kollaborativa utvecklingen i det nya bolaget bidrog även till ökad digital mognad i energibolaget eftersom personal kunde växla mellan arbetsplatserna. Möjligheten att byta arbetsplats bidrog också till att påskynda omformningen av interna strukturer och kultivering av dynamiska förmågor och en innovationskultur i både dotter- och moderbolaget.

This change was not incremental, it was radical. The joint venture was provided with different working conditions, very loose structures and a start-up atmosphere.

IT-Direktör, Energibolag.

Innovation i det digitala ekosystemet

För att förstå hur traditionella bolags förmåga att innovera det digitala ekosystemet behöver vi förstå hur innovation uppstod inom traditionella branscher och industrier. Henderson och Clark (1990)26 beskrev hur teknologiutvecklingen i slutet av 1900-talet påverkade traditionella industribolag som inte förmådde förändra sin innovations- och verksamhetskultur för att möjliggöra en omställning när en ny dominant design och teknologi introducerades på marknaden. Där traditionella verksamheter fokuserade på inkrementell förbättring och effektivisering, benämnt inkrementell innovation, vilket är exploatering av redan etablerad design och teknologi. Fokus på inkrementell innovation förstärker verksamhetens existerande förmågor och strukturer som försvårar omställning när en ny dominant design och teknologi tillgängliggörs på marknaden, vilket gör existerande kunskap och förmågor otidsenliga. Ny dominant design och teknologi förutsätter antingen förmåga till arkitekturell innovation, med andra ord färdigheten att designa om en tjänst eller produkt med en sammansättning av helt nya komponenter och moduler med bibehållet produktkoncept. Eller förmåga till radikal innovation som bygger på helt ny teknologi och som därmed helt förändrar produktkonceptet, som exempelvis att gå från produktion av takfläktar till luftkonditionering.

Omställning inom den traditionella industrin när en ny dominant design och teknologi introduceras på marknaden har vissa likheter med omställningen i det digitala ekosystemet. Men inom det digitala ekosystemet är omställningen kontinuerlig och påtryckningar till förändring är extern, där konkurrens kommer från flera olika branscher eftersom framväxande digital teknologi berör alla delar av samhället. Därför måste traditionella verksamheter gå från vattenfallsbaserade förändringsprocesser med kända sluttillstånd till kontinuerlig transformation, där sluttillståndet är okänt och där målsättningen med omställningen är att uppnå organisatorisk och strategisk flexibilitet i syfte att möjliggöra mervärde i partnerskap med en heterogen aktörsgrupp. Innovationsteorier inom det digitala ekosystemet bygger på andra premisser eftersom egenskaper hos digital teknologi möjliggör nya former av innovation och samarbetsformer som sträcker sig över organisations- och branschgränserna. För att förstå innovation i det digitala ekosystemet genomfördes en explorativ tvärvetenskaplig studie (Nambisan m.f.l 2019)27 som identifierade tre återkommande teman. Dessa teman består av egenskaper kopplade till digital teknologi som utgångspunkt för fortsatta studier inom innovation och entreprenörskap i det digitala ekosystemet.

Egenskaper digital teknologi

Digital resurser och teknologi besitter ett antal egenskaper baserat på deras immateriella natur som möjliggöra att dom kan kombineras och exploateras på nya sätt som ger upphov till nya tjänster och produkter som inte är möjligt med fysiska resurser och komponenter. Den första egenskapen är öppenhet som är central för samskapande (co-creation) och kollaborativt samarbete genom utbyte av idéer och kunskap över organisations och branschgränser genom tillgång till uppkoppling och datorkraft. Öppenhet är en inneboende egenskap av allt digitalt eftersom det enkelt kan tillgängliggöras, kopieras och modifieras utan att förbrukas vilket inte är möjligt med fysiska resurser. Öppenhet är en betydande egenskap vid skapandet av digitala plattformar för att tillåta externa aktörer och tredjepartsutvecklare att vidareutnyttja digitala resurser som ger upphov till nya tjänster och lösningar.

Öppenhet är också en grundprincip för kollaborativt samarbete inom öppen källkodsprojekt och crowdsourcing initiativ, för att hitta eller bidra till lösningar på gemensamma problem. Men principer om öppenhet skapar också utmaningar som behöver hanteras, som exempelvis tillgång och rättigheter till digital resurser. Nivån av transparens och syftet med öppenheten har en avgörande roll för att motivera olika typer av aktörer att delta i samarbeten, utbyta digitala resurser och tillgångar. Exempelvis om syftet är att främja utveckling av öppen men specifik teknologi som enbart nyttjas av ett enskilt företag kan detta påverka motiveringen att delta i kollaborativa samarbetet. Öppenhet främjar innovation beroende på vem som deltar (bredden och typen av aktörer), vad de bidrar med (typ av insats, resurser och kunskap), hur de bidrar (processer och strukturer) och vad som motiverar dom (resultatet, målsättning).

Affordance, affordans fritt översatt till svenska, beskriver möjliga tillämpningsbara (kognitivt) användningsområden av ett objekt i förhållande till dess kontext och omgivning. Exempelvis uppfattas ett handtag på en kaffemugg tillåta att kaffemuggen kan lyftas och hållas. Inom digital teknologi beskriver affordans samspelet mellan en aktörs förmåga att tillämpa en viss teknologi inom olika typer av användningsområden. Affordans förklarar hur och varför en och samma teknologi kan ge upphov till olika typer av innovation och resultat, vilket är kopplat till aktörens förmåga att tillämpa en viss typ av teknologi inom ett specifikt domänområde. Detta kan exempelvis vara förmågan att förstå hur en viss typ av djupinlärningsalgoritm kan tillämpas på dataset inom olika domänområden och vilka typer av resultat det kan ge upphov till.

Generativitet syftar på egenskaper hos digital teknologi som tillåter olika typer av aktörer att nyttja och kombinera en mångfald av digitala resurser som leder till nya resultat, strukturer, och beteenden. Begreppet används första gången inom teknologi år 2006 av Zittrain i artikeln The Generative Internet28, och syftar på hur internet som teknologi fungerar som en generativ kraft som möjliggör att användare kan skapa och kommunicera på ett sätt som inte helt kunde förutses på förhand. Generativitet är en avsiktlig intention från skaparen och realiseras genom nyttjande av designprinciper som främjar vidareutnyttjande av digitala resurser utan direkt inblandning eller styrning av kreatören. Både mängden och heterogeniteten av formbara (reconfigurable) digitala resurser bidrar till uppkomsten av nya formbara resurser och tillgångar, vilket i sin tur kan vidareutnyttjas och skapa potential för system- och ekosysteminnovation. Apples App Store och Google Play är exempel på generativ digital infrastruktur som tillåter en hög grad av vidareutnyttjande.

The ability of a technology platform or technology ecosystem to create, generate or produce new output, structure or behavior without input from the originator of the system.

Zittrain, J. L. (2006)

De tre teman som presenteras i den explorativa studien är till viss del beroende av varandra och relationen mellan dem behöver studeras vidare. Studien exemplifierar att öppenhet och affordans tillsammans främjar generativitet. Designval och utformning av exempelvis en API-plattform påverkar affordans, som i sin tur påverkar möjligheten till innovation från olika typer av aktörer; precis som större öppenhet möjliggör bättre generativitet, som i fallet med internet vilket bygger på öppna designprinciper för format, protokoll och standarder. Det behövs ytterligare studier för att identifiera och beskriva samspelet mellan mekanismer och principer för att förstå hur innovation uppstår och kultiveras i det digitala ekosystemet. Från förstudiens perspektiv behöver öppenhet, affordans och generativitet tillsammans med andra egenskaper utforskas vidare i kommande studier. Detta för att förstå hur de påverkar traditionella verksamheters förmåga att delta i öppna innovationsprocesser och kollaborativa partnerskap, vilket är vanligt i community baserad utveckling och betydelsefullt för att vara en del av det digitala ekosystemet.

Publicerat

Klinisk terminologi och begreppsmodell SNOMED CT: erfarenheter från införande av begreppsstandard i Västra Götalandsregionen

Västra Götalandsregionen är den första regionen att implementera Snomed CT standarden i Sverige för att skapa enhetlig klinisk terminologi och begreppsanvändning inom regionen. Samtidigt införs ett nytt journalsystem – Millennium i regionen, som bara delvis stödjer standarden vilket kan skapa utmaningar när regionen skall nyttja Snomed CT för att skapa beslutsstöd för individbaserad diagnostisering och behandling. Detta är en redogörelse av den inledande fasen av införandet av standarden om vilka utmaningar och lärdomar regionen skaffat sig vid implementeringen av klinisk terminologin som syftar till sömlöst vidareutnyttjande av patient och vårdinformation i regionen.

Fortsätt läsa ”Klinisk terminologi och begreppsmodell SNOMED CT: erfarenheter från införande av begreppsstandard i Västra Götalandsregionen”
Publicerat

Intervju med Socialstyrelsen: enhetlig begreppsstandard för informationsutbyte inom hälso- och sjukvårdssektorn ur ett coronapandemi perspektiv

Socialstyrelsen har arbetat med Snomed CT standarden sedan mitten av 2000-talet för att möjliggöra sömlöst och enhetligt informationsutbyte inom hälso- och sjukvårdssektorn. Coronapandemin har framhävt behovet av fungerande informationsutbyte mellan regioner–myndigheter och tydliggjort hur mycket arbete som kvarstår. Detta är en skildring av Socialstyrelsens arbete för att möjliggöra semantisk interoperabilitet och enhetligt terminologi och begreppsanvändning inom sektorn.

Fortsätt läsa ”Intervju med Socialstyrelsen: enhetlig begreppsstandard för informationsutbyte inom hälso- och sjukvårdssektorn ur ett coronapandemi perspektiv”
Publicerat

Delaktighet och styrning för hållbar digital utveckling

Dagens vattenfall betonade kravställning och upphandling leder till långa ledtider och höga kostnader för alla inblandade. Upphandling av komplexa IT-system är en ögonblicksbild utifrån dagen behov eftersom att förutspå den digitala utvecklingen är en omöjlig uppgift. Region Stockholm fick avbryta upphandling av nytt vårdsystem för 2.2 miljarder eftersom kraven var tvetydigt formulerade. I Västra Götaland fick upphandlingen av vårdsystem göras om eftersom endast ett bolag lyckats fylla i all formalia korrekt. Det behövs ett paradigmskifte av styrning och upphandlingspraxis för att öppna upp för delaktighet i digitala värdenätverk och värdekedjor för att möjliggöra hållbar digital utveckling inom offentlig sektor. Detta eftersom ingen IT-leverantör eller offentlig verksamhet ensamt kan hålla jämna steg med den digitala utvecklingen.

Fortsätt läsa ”Delaktighet och styrning för hållbar digital utveckling”