Kategori: Okategoriserad

Andra artikeln (artikel #1) om hur man kan använda kraften hos kollektiver för att skapa mervärde och öppen dialog mellan medborgare och offentliga organisationer.

Crowdsourcing är en online baserad process som bygger på blandning av två perspektiv för att skapa effekt och nytta. Det ena perspektivet är från den part som initierar uppgiften och vill få en uppgift utförd. Där kontrollen ligger hos den part som definierar uppgiften om när, var och hur den skall utföras. Detta perspektivet kallas top-down och betyder att nyttan av uppgiften tillfaller de som initierar den. Exempelvis kan det vara när en organisation vill kommunicera en reklamkampanj via sociala medier för att generera så många ”likes” som möjligt. Nyttan tillfaller bara den part som initierar uppgiften, men kollektivet som utför uppgiften får ingen direkt nytta eller värde av uppgiften.

Det andra perspektivet fokuserar på kollektivet och vad kollektivet tillsammans vill utföra. Uppgiften kan vara initierad av individer i kollektivet, men där många gemensamt utför uppgiften. När uppgiften är utförd tillfaller resultatet kollektivet, detta perspektivet benämns bottom-up. Exempel på detta är Wikipedia, där alla kan vara med och skapa och editera andras artiklar. Nyttan och resultatet tillfaller kollektivet, samt alla andra som är intresserad av resultatet.

Grundtanken med crowdsourcing  är att skapa nytta för till båda initiativtagare och utförare. En  faktor som kan ha påverkan utfallet är kontrollen över mediet (online verktyg) som används för kommunikation om det drivs av en neutral part eller inte.  Om bara en part har kontroll över kommunikationen kan den andra parten uppfatta att processen är mindre öppen och vara mindre benägen att bidra.

Information och kunskapshantering

Genom att använda crowdsourcing för insamling eller strukturering av information, kan offentliga organisationer skaffa sig kunskap med betydlig mindre resurser gentemot att utföra uppgiften på egen hand. En förutsättning för att lyckas är att beskrivningen av uppgiften måste vara tydlig, vad som skall samlas in, hur det samlas in och när det skall samlas in. Uppgiftens mål måste också vara tydligt klart innan arbetet med insamlingen börjar. Samt att kommunicera eventuell effekt av utförd uppgift till kollektivet. Dessa är några av faktorer som kommer att avgöra hur många som kommer delta eller tycker uppgiften är intressant nog för att använda sin egen tid för att lösa uppgiften.

Exempel på lyckad kunskapshantering är det Amerikanska patentbyråns (USPTO) projekt som kallas Peer-to-Patent. Som visar att användare kan utföra komplicerade patent frågor, förutsatt att de har grundläggande kunskap inom området. Vad kollektivet gör är att hjälpa myndigheten att avgöra om patentansökan är en ny innovation eller bygger på tidigare kunskap eller teknik. Detta projekt blev så lyckat och sparade myndigheten stora resurser och är nu är en del av den vanliga verksamheten. Projektet har även spridits till Australien, Japan, Sydkorea och Storbritannien.

Första artikeln om hur man kan använda kraften hos kollektiver för att skapa mervärde och öppen dialog mellan medborgare och offentliga organisationer

Genom att använda processen crowdsourcing som bygger på ömsesidig nytta för för båda parter, finns det möjligheter att bättre nyttja och allokera offentliga myndigheters resurser. Ett exempel på detta beskrevs i en tidigare artikel; hur amerikanska krismyndigheten använder crowdsourcing under orkanen Sandy för att kategorisera och prioritera arbetet beroende på den information som allmänheten skickade in till ledningscentralen. Att förstå vilket problem man har är första steget (av flera) för att lyckas med crowdsourcing och möjligheten att använda potentialen av kollaborativ problemlösning där allmänheten kan vara delaktig.

För att använda och engagera allmänheten behövs det mer än bara en app eller en webbtjänst. Det måste finnas ett tydligt mål med uppgiften och vilken uppgift allmänheten skall bidra med. För att göra det behöver organisationen som initierar uppgiften veta vilken typ av problemlösning man behöver hjälp med. Daren C. Brabham med flera (2013) har utarbetat ett beslutsträd som hjälper definiera vilken typ av uppgift man behöver hjälp med och vilka processer som kan vara användbara.

I följande artiklar kommer vi att beskriva mer ingående vilken typ av arbetsuppgifter man kan initiera inom de fyra olika kategorier. Kortfattat behöver man först ta reda på, om man har ett informations och kunskaps problem. Eller om man söker nya idéer eller lösningar på exciterade problem. Informations och kunskapsproblem kan vara att man behöver hjälp med att strukturera existerade information som man redan har tillgång till eller att man behöver samla in ny information. Den andra delen behandlar problem som rör empirisk efterforskning, estetisk förslag, utkast till en ny policy eller designförslag av produkter. Mer om vad detta betyder och vilka verktyg och process som lämpar sig bäst kommer diskuteras i kommande artiklar.